Försörjningsstödet (socialbidraget) ökar mest i Tyresö

När socialstyrelsen gått igenom utvecklingen för socialbidragen så ökar de i princip överallt. Regeringens misslyckade arbetslöshetsbekämpning kombinerat med utförsäkringar från trygghetssystemen är förstås viktiga orsaker. Men det finns också tydliga lokala skillnader.
Den största ökningen i Stockholms län finns i Tyresö. Bakom den 40%-iga ökningen i Tyresö finns människor som lever i en utsatt ekonomisk situation och som varje dag får se sina möjligheter att styra sina liv kraftigt begränsade.

Det är kanske en av politikens viktigaste uppgifter att minska klyftor och utanförskap.
Därför skrev jag och Susann Ronström (vår gruppledare i Socialnämnden) ett brev till Fredrik Saweståhl och Anna Steele Karlström (ordf i KS samt socialnämnden) och efterlyste fler åtgärder - för att skapa jobb, utbildning och för att jobba förebyggande.

Detta har gjort Anna Steele Karlström arg. Men hon är inte arg för att fler är bidragsberoende, att klyftorna och utanförskapet ökar i Tyresö.
Hon är arg för att jag (och socialstyrelsen) påpekar detta och att vi socialdemokrater begär insatser.

Försvaret är det vanliga - vi gör redan så mycket så allt är bra nog (och att kräva ytterligare insatser blir, enligt Anna, på något outgrundligt sätt till kritik mot förvaltningen).

Men om man gjort det man tycker att man kan från den borgerliga majoriteten - och ökningen av socialbidrag ändå är störst i Stockholms län - vad säger det om den borgerliga majoritetens förmåga?

Detta inlägg är pingat på intressant
Andra bloggar om: socialbidrag, arbetslöshet, klyftor, Tyresö

Anna Odell, tystnaden och vad det berör oss i Tyresö...

Låt mig säga det direkt. Jag tror att detta är ett av mina viktigare inlägg - så även om det verkar långt - läs det!

Anna Odell står inför rätta. För vad är knappast någon obekant idag. Många är de som varit upprörda över kostnaderna som uppstått i sjukvården. I rättegången har dock merkostnaderna visat sig handla om två doser lugnande medicin om totalt 35,2 kronor. Och även om man räknar in all personalkostnad som kan ha uppstått så landar beloppen på långt under vad byråkratin kring upphandlingen (alltså inte verksamheten i sig) av psykiatrin i vår del av länet kostade.

Som ni nu anar i mitt tonläge är jag inte vansinnigt upprörd (och jag är inte ensam om att inte vara det). Jag är nämligen helt säker på att kostnader (för individer och samhället) som uppstår till följd av missförhållanden är mångdubbelt större. Därför tror jag i grunden att det är bra att verksamheter kritiskt granskas - av medborgare, av personal (därför har jag slagits för meddelarfrihet i all kommunal finansierad verksamhet), av journalister (det är bra att DN kollade förskrivningen av antibiotika undercover även om det kostade mångdubbelt mot Odells aktivitet) och av konstnärer/författare.

Speciellt borde det kanske gälla psykiatrin. En verksamhet som de flesta av oss aldrig har någon kontakt med och som handlar om en i grunden väldigt utsatt grupp i samhället. Och av döma av hur djupt kränkt dåvarande chefsöverläkaren David Eberhard blev (jodå det är han som skrivit en bok om hur lättkränkta vi svenskar är - men genom sig själv känner man andra...) så tycker jag granskningen av den slutna världen känns än mer angelägen. Och ingen kan påstå att en debatt och granskning inte uppstått.

Vad har då allt detta med Tyresö att göra? Mer än vad man kan tro faktiskt. Jag vet inte hur många gånger som jag pratat med anställda inom den kommunala verksamheten som pekat på brister, och ibland riktiga missförhållanden. Samtalen har nästan alltid slutat med att jag gärna får föra frågan vidare - men absolut inte berätta varifrån jag fått informationen.

Jag har varit på överläggningar som avslutats med orden att det är viktigt att vi nu ska prata väl om verksamheten för att ge en bra bild utåt.

Jag har till och med varit på en skola där den dåvarande ledningen inte ville att fysiska övergrepp som skett skulle komma upp till ytan eftersom det skulle kunna ge skolan dålig publicitet och därigenom minska intresset bland kommande elever att välja skolan.

Och jag är helt övertygad om att jag bara sett toppen på ett isberg.

Detta inte sagt eftersom jag tror att Tyresö, och vår kommunala verksamhet, är värre än någon annanstans. Tvärtom tror jag att de många fantastiska medarbetarna bidrar till en i allt väsentligt mycket bra verksamhet.

Men ska den bli ännu bättre måste man våga se också sina tillkortakommande. Och de finns där. Ibland beror det på de förutsättningar som vi politiker givit, ibland på en orimlig arbetsbörda, ibland på bristande kompetens och i något enstaka fall på medarbetare som inte sköter sitt arbete.

Och här tror jag faktiskt att det finns en stor skillnad mellan socialdemokrater och moderater. Vi ser inte en kommun som ett bolag vars främsta syfte är att ge en bra bild av styrelsens ordförande eller aktieägarna. Vi finns tvärtom till för att ge en bra verksamhet för medborgarna. Och då måste vi också våga granska oss själva kritiskt.

Ett exempel; vi i den rödgröna oppositionen lade ett förslag om en barnombudsman som skulle kunna fungera som en second opinion exempelvis i mobbingfrågor. En instans dit förtvivlade föräldrar som upplevde att skolan inte gjort tillräckligt skulle kunna få stöd och en extern granskning av skolans insatser.

Vi fick då till svar "hur skulle det se ut om kommunala tjänstemän skulle ställas mot varandra"
Ja, tänk hur skulle det se ut....
Kanske skulle det se ut som om kommunen i alla lägen försökte se om man gjort det yttersta för att ge alla barn en trygg skolgång. Och inte bara se ut så...

Det är inget fel i att vara stolt. Men ska man bli stolt på riktigt måste man också tåla en granskning. Annars blir det bara en chimär. Då blir också den nödvändiga bekräftelsen devalverad när den kommer.

Vad ska då göras;
* Bryt nöjdhetskulturen. Den nuvarande majoriteten har gjort nöjdhet till övergripande ideologi. Tyresö mår bra av att vara stolta men inte nöjda.
* Uppmuntra öppenhet. Det första jag kan säga är att jag som KSO, om jag får förtroendet, kommer uppmuntra också invändningarna. Sedan behöver hela kulturen, också i politiken, bli mer öppen. Vi kommer lägga sådana förslag.
* Externgranska verksamheten. Det är inte bra om den egna förvaltningen sitter och granskar sin egen verksamhet. Vi vill, likt Sundbyberg, inrätta ett kvalitetskontor som granskar och följer upp verksamheten.

I grunden handlar det om verksamhet blir bättre av en kritisk granskning eller genom att man väljer att inte se det jobbiga. Vad tror du?

Tills jag är överbevisad om motsättningen tror jag att samhället behöver både medborgare och anställda som säger ifrån samt journalister och konstnärer som berättar också det obehagliga. Därför försvarar jag gärna Odell - så mycket konstanalfabet jag nu är....

Detta inlägg är pingat på intressant
Andra bloggar om: Tyresö, Anna Odell, tystnad, granskning, sluten, David Eberhard, mobbing, socialdemokraterna,

Usch vad svårt det är att välja...

... i europaparlamentsvalet.
Och då menar jag förstås inte parti. Om man ser vad Moderaterna röstar för i Europaparlamentet känns det väldigt avlägset för någon som har ambitioner både på miljöområdet och tryggheten på arbetsmarknaden att ens tänka på dem. Folkpartiet och Centern gör sitt bästa för att vara mer marknadsliberala och tokfederalistiska än någon annan. Kd är väl aldrig ett alternativ för någon som står för öppenhet och tolerans. Vänsterpartiet ägnar det mesta av sin kraft åt att bekämpa det enda verksamma projekt som finns mot alleuropeiska (och globala) problem.

Kvar står en socialdemokrati som under den gångna perioden varit drivande både i miljöfrågor och för människors trygghet på arbetsmarknaden.

Så det är inte partivalet som är svårt. Det är personvalet.

Nu säger den elaka att det bara är när man inte själv står på listan som man tycker det är svårt. Men det gäller inte bara nu. Vi som har som princip att inte rösta på oss själva har det nästan alltid svårt. Men här är det svårare än vanligt...

Från mitt hem ser jag till min närmsta Europaparlamentariker Åsa Westlund från Haninge. Åsa är utöver att vara en god vän också en alldeles briljant och drivande parlamentariker som mer än andra svenska parlamentariker fört upp miljö- och livsmedelsfrågor. Jag vet att hon genom sina värderingar och sin vardag som småbarnsförälder i Haninge delar mycket av våra erfarenheter. I förra valet var hon min utan tvekan självklara kandidat.

Men idag måste jag också värdera den kampanj som Ardalan Shekarabi driver för att såväl att komma till rätta med de SMS-lån som sätter ungdomar i skuld och gör att de får svårare att etablera sig i samhället som att skapa ett aktivt och omvärldsorienterat EU. Ardalan är till det civila jurist och har i sin vardag sett de problem han nu med kraft ger sig in i parlamentet för att stoppa. Jag är övertygad om att Ardalan skulle bli en av de mest kompetenta parlamentariker som Sverige haft.

Och som det inte vore nog. Har någon missat Evin Cetins kampanj? Jo, du har läst om pizzakartongerna med det politiska budskapet, Medinas låt och talen på bröllop - Det är Evin. Bakom en av svensk politiks just nu mest spännande mobiliseringsarbete finns en kandidat som kan och vill om hon bara får chansen. Själv har jag haft chansen att se Evin i hennes arbete som politisk sekreterare i Södertälje och där fått en stor respekt för hennes (och Anders Lagos) arbete med att förändra regeringspolitiken så att Sverige på ett bättre sätt kan ge de som kommit till Sverige en chans att komma in i samhället. Och vem kan förresten motstå någon som nyligen blev utnämnd till årets påsk-kärring?

Och som det inte vore svårt nog ändå finns Sveriges mest aktiva riksdagsledamot Carina Hägg från Värnamo på listan. Men jag står nu ändå och väger emellan Åsa, Ardalan och Evin. Hur det går? Skulle inte förvåna mig om jag bestämmer mig på valdagen...

Och om du vill bilda dig en egen uppfattning - titta på deras kampanjfilmer...
Åsa Westlund;


Ardalan Shekarabi;


Evin Cetin;


Detta inlägg är pingat på intressant
Andra bloggar om: Europaparlamentet, mat, miljö, sms-lån,Åsa Westlund, Ardalan Shekarabi, Evin Cetin, Tyresö,

Varför alltid dubbelt så mycket?

Jag vet. Jag är inte först om just denna spaning men ibland måste man ju ändå få reagera.

Idag har ekot nyheten om alltfler överviktiga barn. Det finns naturligtvis flera skäl till det. Ett är de ökade klyftor som Svd idag visar på sin förstasida - Obetalda räkningar ökar stort i en rubrik och förmögenheter stiger trots kris i an annan. Fattigdom tvingar människor in i onyttigare mat eftersom den är billigare.
Foto;

Free Stock Photos

Ytterligare en konsekvens av regeringens politik som drastiskt ökat utanförskapet. Bara i Tyresö har det under året tillkommit 50 hushåll som är beroende av Socialbidrag.

På samma sätt är det förstås som forskarna säger att en del av förklaringen kan finnas i barnens rörelsevanor och mängden energi i mat.

En tredje faktor är förstås hur livsmedelsindustrin konsekvent försöker få oss att köpa större förpackningar. Försökte inför fullmäktige i torsdags köpa en ask Läkerol. Det fanns inte i den Ica Kvantum jag var i. Tvåpack var det som gällde. Eftersom jag i normala fall inte ens konsumerar upp den första tablettasken (hur länge tror de att folk har ont i halsen egentligen?) blev det ett annat märke.
Dagarna efter hade jag lovat sonen en liten chokladkaka istället för det där lördagsgodiset som missats. Tror ni att det fanns små chokladkakor. Kanske tycker vi numera att 100 gram choklad är litet - men jag minns när det fanns mindre...
Och jag minns en tid när de största chipspåsarna rymde 200 gram...

Listan skulle förstås kunna göras mycket längre - men kontentan är detsamma - Genom att få oss att köpa större förpackningar än vad vi efterfrågar får de oss att äta mer än vad vi hade tänkt.
För egen del hoppas jag att vi som konsumenter kan visa att vi inte gillar det...
Och att vi som medborgare kan visa att vi vill ha en politik som gör att fler medborgare får råd att välja hälsosam mat...

Detta inlägg är pingat på intressant
Andra bloggar om: Tyresö, mat, klyftor, övervikt,

Sorry, jag tänker inte gå på ditt möte..

Det börjar bli dags att säga det lite oftare tror jag. Det är årsmötestider och allehanda grupper vill att man ska komma och hälsa på. Det känns naturligtvis skönt att vara efterfrågad och att fler vill se ett alternativ till den utveckling som nu sker i Tyresö (se ovan). Det är också bra för mig eftersom jag ser hur en passiv politik drabbar människor i deras egen vardag.

Samtidigt - två killar därhemma som börjar bli tydligare på att de inte gillar när pappa är borta jämnt. Under de här månaderna februari-april kunde jag lätt fylla varenda kväll.

Men hur skulle jag då kunna bygga snöborgen (fast den börjar tina nu) eller alltid förlora i sällskapsspelet mot yngsta sonen (och ibland förlorar jag även när han håller sig till reglerna)?
Och varför ska jag inte höra äldsta sonen läsa ut sin första Kalle Anka-pocket?

Så, sorry - ibland kommer jag säga nej till ditt möte. Det är inte brist på respekt - det är precis tvärtom. Det är beundran för de som bryr sig för lokalsamhället och som vill göra något för sina medmänniskor. Men det är också beundran för de som samtidigt klarar att bry sig om sina närmsta...

Men jag hoppas jag kan komma nästa gång. Så skicka inbjudan. Låt stå!

Detta inlägg är pingat på intressant
Andra bloggar om: Tyresö, pappa, möte, snöborg,

Meddelarskydd - nu också i Tyresö

För ett drygt år sedan skrev vi socialdemokrater i Tyresö en motion om att ställa samma krav på privat och kommunalt utförd skola, förskola och äldreomsorg. Delvis för att ge samma konkurrensvillkor - men framför allt för att garantera kvalitet i all verksamhet.
Att på så sätt se till att det inte är driftsform som avgör om du som medborgare får en bra vård, utbildning eller omsorg.

Då avslog moderaterna ett av kraven i motionen - om man skulle ställa krav på meddelarskydd även när kommunen lagt ut verksamhet på privat drift - med hänvisning till en liten formuleringsmiss i motionen. Ingenting som de inte kunde ha hanterat direkt. Vi lade direkt in en bättre formulerad motion och efter att ha berett frågan i ett år var moderaterna igår redo att gå med på våra krav.

Det är bra. Meddelarskydd är en av de viktigaste åtgärderna för att hindra att missförhållanden inte kommer upp till allmänhetens kännedom. Om något är fel i skolor, förskolor eller äldreomsorg ska det komma till medborgarnas och brukarnas kännedom. Då måste de anställda kunna våga berätta om det utan att behöva bli straffade av sin arbetsgivare.

Tror det behövs också i Tyresö. Hörde nyligen hur några av mina politikerkollegor uttryckte missnöje med en anställd inom välfärden som uttryckt sina åsikter alltför öppet. Har också med jämna mellanrum tidigare hört folk som när det kommer anonym kritik gärna skulle starta igång någon efterforskning. I Tyresö känns det ibland som om det har utvecklats en kultur av att tycka att kritik mot verksamheter är det samma som illojalitet. För mig är det precis tvärtom. Det är genom kritik och att se tillkortakommanden som en verksamhet kan bli bättre. Det vi nu har beslutat om är ett litet steg åt rätt håll.

Detta inlägg är pingat på intressant
Andra bloggar om: Tyresö, meddelarskydd, Moderaterna, kritik,

Drevviken - en söndag på sjön

Har nog tagit mig igenom småbarnsårens mest jobbiga tid. Upptäcker en söndag då jag inte riktigt vet vad jag ska göra. Barnen leker med kompis. Huset hyfsat i ordning - (inte minst tack vare svärföräldrarnas stöttning under veckan) och jobbet i balans efter att en deadline levererats.

Så vad gör man då?

För första gången sedan jag flyttade in beskärs träd. Drevviken på is - för första gången på en hyfsat lång promenad (men lite beror det på att jag är isnojig också).
Och start på en ny bok - hjälp, det trodde jag var semesterlyx.

Men snart kommer nog vardagspusslet fram igen - men kul var det ändå med en sådan här söndag...

Lämna barnflickan hemma...

... om du ska se Mammut av Lukas Moodysson. Antar att det fanns en och annan utländsk barnflicka i området kring Nacka men det verkade mest vara andra grupper som såg filmen. Synd för de hade behövt se den.
Så uppfylld har jag sällan känt mig efter en film. Dock det är allt annat än en feelgood-film. Tvärtom är det mörker på mörker. Välbeställda Manhattanbor som inte hinner umgås med barnet utan anställer barnflicka från Fillippinerna som i sin tur tvingas vara borta från sina barn för att försöka förverkliga drömmen om ett eget hem och en bättre framtid.

Och precis när du tycker att det inte kan bli värre - blir det värre än vad du kunde föreställt dig.













(Bild från filmlivast.se)

Och mitt i all olycka och den totalt svidande samhällskritik som vävs i en tät historia finns det starka människor som vill väl och kämpar i vardagen. Överallt. Och inte är det människorna det är fel på. Det är systemen. Och systemen borde faktiskt vara lättare att göra något åt - oavsett om det är i Tyresö eller världen.

Man mår inte bättre - men man måste se den!

Tur då att man fått sin feelgood redan innan idag. Började då min tredje praktikvecka under det senaste året på Tyresös skolor. Denna gång på privat drivna Brevik skola. Och jag kan säga till de som ibland känner sig lite deppiga och nere över tråkiga arbetsmiljöer att ett besök i skolan och med Tyresös alla härliga elever brukar kunna peppa upp. Och inte mindre glad blir man ju av lärare som inte gett upp en enda elev. Och det hade i alla fall inte de jag träffade idag.

(Ballongerna från skolans invigning)

Men att se, bekräfta och utveckla varje elev utifrån dennes förutsättningar kräver tid och pengar. Och läser man kvalitetsredovisningen från Brevik skola framgår det tydligt att de känner sig oroliga för om resurserna räcker till att se varje elevs behov.

Så frågan blir nog snarare om den borgerliga majortiteten i Tyresö gett upp en del elever?

Fler rapporter från praktiken är att vänta under veckan.

Detta inlägg är pingat på intressant
Andra bloggar om: Mammut, skolan, Tyresö, Moodysson, Brevik skola, Tyresö

"För mig är hon en fantastisk kvinna"

Just så sade den kristdemokratiska riksdagsledamoten Cathrine Pålsson Ahlgren på frågan "Sarah Palin, hon är emot abort både vid våldtäkt och incest, vad tänker du om henne, Cathrine Pålsson Ahlgren?"

Svaret;
"För mig är hon en fantastisk kvinna" "Det är hennes åsikt och den respekterar jag till fullo"

Finns att lyssna på här

Strax innan har man hört samma riksdagsledamot vrida sig fram och tillbaka på frågan om det är en kristen hållning att vara för rätten till abort.

En sida av mig hade gärna hört det moderata kommunalrådet i Tyresö, Mats Fält, som kampanjat för Mccain (och därmed Palin) kommentera inställningen till abort.

En annan mer allvarlig sida blir bara rädd.
Först försöker man intala unga tjejer att avhållsamhet är det enda riktiga alternativet.
Sedan drar man ner rådgivning om sex och subventioner till preventivmedel.
Därefter försöker man förbjuda unga tjejer att göra det val som de haft ångest och kval inför (men ändå till slut konstaterat som det minst dåliga av två dåliga alternativ).
Och när man förpassat unga tjejer till att bli ofrivilliga mammor med behov av stöd ska man döma dem som bidragsberoende och försämra skyddsnätet som den här gruppen mer än andra behöver.

Och här vägrar en kristdemokratisk riksdagsledamot, av rädsla för att förlora kristna högerns väljare, att ta avstånd från en politiker som vill förvägra kvinnor som blivit våldtagna eller utsatta för incest rätten till en säker och legal abort. Ett trauma ska kompletteras med ett annat.

Jag mår illa.

Detta inlägg är pingat på intressant
Andra bloggar om: abort, kristdemokraterna, "Tyresö", Sarah Palin, våldtäkt, skyddsnät, avhållsamhet, kristna

Att lyssna - när det passar

Ja, så har man blivit kallad populist. Någon gång ska det väl hända och nu var det vid fullmäktige i tisdags.
Tror att de som känner mig annars tycker att jag är lite tvärtom. Gillar att ifrågasätta och ställa kritiska frågor - även när de kommer från allmänheten. Jag gillar att inte skygga för det obekväma (det vet alla som hört mina försvar för ibland tuffa besparingar) och alla som vet med vilken glädje jag ger mig in i en debatt vet också att jag lockas i att övertyga andra för en till synes "omöjlig" åsikt.

Men ens personliga drag borde inte få ligga till grund för hur besluten fattas. Tyvärr gör dem det nu - fast hos den borgerliga majoriteten i Tyresö.

Det finns ju de som alltid vill fördöma och kritisera motståndare så låt mig börja med att berömma den nu sittande majoriteten. När Brevik (östligaste delen av Tyresö) skulle planeras förde man mycket dialog med medborgarna. Berit Assarsson, kommunstyrelseordförande (m) var drivande i att lyssna av vad medborgarna tyckte. Resultatet blev en plan som fram till nu varit starkt uppskattad av många på Brevik.

Men nu har något hänt. Majoriteten har bråttom och de har bestämt sig för att snabbt genomföra det de föresatt sig. Inget ont i att vilja vara handlingskraftig. Inget ont i att vilja något.

Men det är något ont i att se medborgaropinioner som något fientligt - något som hotar det man vill uppstå. När kommunfullmäktige behandlade detaljplaner för Strandängarna valde majoriteten att helt bortse från att 1700 personer i Tyresö skrivit på för en folkomröstning i frågan.
I mina ögon är det en olämplig fråga att folkomrösta om (svår, teknisk och geografiskt avgränsad) men det innebär inte att man ska lägga kraven åt sidan och göra absolut ingenting.



För det är det som majoriteten gjort. Man har valt att bortse från det och alla tänkbara argument har använts. Vi har lyssnat (färdigt/tillräckligt), de som skrivit på har inte kunskaper i frågan, de som driver frågan är bara de som har ett egenintresse i frågan eller det finns minsann de som är för också.
Därför valde man att anordna en skämtprocess där man lade ett informationsmöte med möjlighet att ödmjukast ställa frågor som följdes av ett kommunstyrelsemöte 6 dagar senare som skulle bereda resultatet av mötet. Kommunstyrelsen gavs en hel halvtimme att analysera resultatet innan slutsatser, analyser och eventuella revideringar skulle beslutas av kommunfullmäktige. Alla som vet något om politiskt beslutsfattande ser att detta är en skämtprocess.

Fanns det då anledning att lyssna på vad medborgaropinionen tyckte? Jag har hela vägen stått bakom projektet som sådant men kan ändå medge att medborgarinitiativet pekat på punkter som hade förtjänat ännu en analys. Det fanns punkter som hade kunnat göras bättre i analysen av miljöpåverkan och ekonomiska frågor. Det fanns möjligheter att föra en dialog ytterligare med de intressenter som nu stämt kommunen till tingsrätten för avtalsbrott. Det skulle ha varit bra att lyssna inte bara på de närboende utan också allmänintresset i mer allmängiltiga frågor som graden av byggande i förhållande till omsorgen av natur och områdens karaktär.

I bakgrunden till populistkraven finns förstås en anklagelse om att vi socialdemokrater hade gjort likadant om vi varit vid makten. Jag ska inte förneka att det funnits stunder då vi socialdemokrater inte alltid lyssnat tillräckligt. Processen kring Brevik kan ha varit en sådan. Men det innebär faktiskt ingenting för framtiden. Jag kommer inte acceptera en sådan beredning. Jag kommer inte släppa igenom förslag som inte processats bra i dialog med medborgare. Och kommer det medborgarinitiativ lovade jag a socialdemokraternas vägnar att vi ska lyssna och ta dem på allvar.

Nu är det inte bara Strandängarna där majoriteten tappat lyssnandet. Det som en gång var ett brett stöd på Brevik är idag knappast synonymt med hyllningskörer. Den som var på Tyresönäs villaägarförenings årsmöte vet vilka upprörda känslor som dominerade där. Irritation över majoritetens avsaknad av omsorg om områdets karaktär samtidigt som det upplevs som att majoriteten delegerat ut lyssnandet till ansvariga tjänstemän. Samtidigt finns det kritik mot att en hel kommundel sätts i vänteläge.

Går det då att förena utveckling med att respektera områdets karaktär och bygag vidare på denna? Ja, jag vet att det finns många som betvivlar det och just nu gör väl majoriteten sitt bästa för att motbevisa det. Jag är övertygad om motsatsen.
Alla kommer inte bli nöjda med en socialdemokratisk samhällsplanering. Men fler kommer uppleva att de har blivit lyssnade på. I höst kommer vi jobba vidare och berätta både vad vi ser som nödvändigt att göra och hur processen ska se ut framöver.

Samtidigt blir det alltmer tydligt att majoriteten nu implementerat nöjdheten som överideologi också på samhällsplanering. Lyssnande blir då ett hot i stället för en möjlighet. Och lyssnar man så är det mest på frågorna man själv formulerat (eftersom man då kan vara säker på att få rätt svar). På så sätt närmar sig nu de lokala moderaterna de centrala. Gärna lyssna så länge det landar i att man ska sänka skatterna på arbete. Inte lyssna om det står emot den åsikten.

Risken när man gör det lokalt är bara att risken för upptäckt är lite större...

Citat om skolan som Tyresös moderater borde lyssna på!

"Dessa barn behöver förebilder, de behöver människor som kan förstå dem"

"Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål - måste jag först finna henne där hon är och börja just där" (efter Sören Kirkegaard)

"För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer än vad hon gör men först och främst förstå det hon förstår - Kan jag inte detta kan jag inte heller hjälpa någon"

"De var underbar även om de såg vilda ut"

"Även en vild värld kan förändras"

"Nu var de inte längre dessa elever som visste vad de inte var bra på utan nu var de väldigt väl medvetna om vad de var bra på"

"ungdomar det de behöver är bekräftelse, beröm, uppmuntran och kärleksfull vägledning - vi äldre bör lära oss vikten att se våra ungdomar med förtroendes ögon - att de känner att det är uppriktigt - då älskar de tillbaka, de stimuleras att vilja skaffa ännu mera kunskap, de vill göra bra ifrån sig"

Stavros Louca (lärare på Rinkeby-skolan men kanske mest känd som matematikläraren i TV-programmet Klass 9A - som fick bästa betygen i nationella proven) från sitt Sommarprogram.

Citaten står för sig själva. De blir extra viktiga när senaste statistiken från SKL (Sveriges kommuner och landsting) visar att Tyresös skolor underpresterar.
Jag är övertygad om att Tyresös elever och lärare kan bättre om de får chansen att både ställa krav, ge kärleksfull vägledning och bekräftelse.
Men får de det när lärartätheten är bland de sämsta i Sverige?
Finns det tid att se varje elev då, Mats Fält?

Detta inlägg är pingat på intressant
Andra bloggar om: skolan, Stavros Louca, "Klass 9a", Tyresö, Sommar, Moderaterna

Ja, vi behöver ny kompetens under hela arbetslivet, men det är inte avsaknad av ord som är problemet...

Göran Hägglund (Kd) och Sture Nordh (TCO) argumenterar idag för ett införande av ett skattemässigt gynnat individuellt kompetenssparande. Det är bra och det behövs. Det handlar om en rimlig chans att ställa om till nya krav på arbetsmarknaden.

Problemet är emellertid inte att det sagts för lite i frågan. Tvärtom har det föreslagits många gånger - senast av oss socialdemokrater.
Under den tidigare socialdemokratiska regeringen slopades dock sorgligt nog det förslag och de pengar som fanns reserverade. Nu gör Hägglund samma sak. Pratar om en bra reform som borde genomföras men som även i Hägglunds regeringsutövande stannar vid opinionsbildande debattartiklar snarare än genomförande.

Det är emellertid inte omöjligt att regeringen så småningom kommer presentera något halvdant förslag och det borde få inte minst LO att fundera på hur de agerat i frågan. Istället för att driva fram ett socialdemokratiskt alternativ som kunde nå breda grupper och ge fler chansen till återkommande kompetensutveckling valde de att stoppa förslaget (ja, det var LO som fick den dåvarande regeringen att skrinlägga det förslag som då fanns framme). Nu får man istället antingen ett dåligt borgerligt förslag (helt utan fördelningspolitiska ambitioner - och helt inriktade på övre medelklassen) eller inget alls.

Och under tiden är fler LO-medlemmar på väg in i arbetslöshet. Utan a-kassa (tack för det regeringen - kommer kosta kommunerna ökade socialbidragskostnader, vilket innebär mindre pengar till skolan och andra välfärdsverksamheter) och utan bra chans till utbildning för att förebygga arbetslösheten (LO-linjen tycks vara att man ska vänta in arbetslöshet innan man får utbildning).

Det är uppenbart om man tittar på budgetar och konkreta förslag att socialdemokraterna klart vinner frågan om vilka som ser kompetens, kunnande och utbildning som lösningen på tillväxt, arbetslöshet och individuell växt.
Men i just frågan om individernas ansvar och möjlighet till egen utbildning finns en del kvar att göra. Det står inte i motsats till de bra satsningar i ungdoms-, vuxen- och högre utbildning som partiet vill göra. Men det känns som om Östros och Sahlin förstår det (till skillnad från vissa företrädare).

Detta inlägg är pingat på intressant
Andra bloggar om: kompetensutveckling, Hägglund, "Sture Nordh", utbildning, regeringen, LO, Östros, Socialdemokraterna

Varmt

Förra sommaren bara regnade det - hela tiden. I år är det bara varmt hela tiden. Varför blir det aldrig lagom?
Nåja, inte klaga över bra väder. Tar just nu min helt egna dag (brukar göra det en gång varje sommar) då det bara är mina önskemål som styr. Har besökt gamla vänner i och på vägen till Göteborg (och nu vet jag att det E20 behövs rustas upp).
Och har nu en dag då jag ska turista en del. Känner att jag kan Göteborg så dåligt (behöver lära mig hitta och känna till mysiga stadsdelar lite bättre.
Men innan dess blir det bad och lite politiskt arbete.

På rätt sida älven - hur svårt kan det vara att erkänna det...

Efter 20 år (och antagligen två år efter det att den sändes första gången) ser jag uppföljningen av på rätt sida älven. För er som inte sett den så är det ett dokumentärt reportage av Janne Josefsson om villkoren och förutsättningarna för uppväxt i Biskopsgården respektive Örgryte. För er som likt mig inte känner Göteborg så väl kan jag berätta att Örgryte är den mer priviligerade stadsdelen medan Biskopsgården väl är den rakt motsatta.

Det som, i mina ögon, gör dokumentären stor är att den så tydligt visar inte bara på de ekonomiska utan också sociala och kulturella klyftor som finns i samhället. I min SSU-generation är vi uppvuxna med filmen. Det var ett sätt att pränta in samhällskritiken - att aldrig vara nöjda - att alltid se hur människor beroende på sin bakgrund stängs ute och hindras från att växa som individer.
På SSU-kurserna retade vi oss något alldeles enormt på politikerna i programmet - och kanske speciellt den socialdemokratiska - som inte ville se problemen och som hela tiden försvarade systemen snarare än att våga säga att systemen inte lyckats med det som var deras syfte - att ge människor även från arbetarklassen makt och självförtroende nog att kunna styra över sin egna liv.

Denna insikt kom sedan att utvecklas till den egenmaktsdebatt som så mycket präglade min SSU-generation. Och ibland kan man tycka att det finns väl många socialdemokratiska politiker idag som hellre försvarar systemen än människorna de finns till för. När jag var aktiv i Jönköpings socialdemokratiska partidistrikt mötte jag människor som såg som sin livsuppgift att stoppa friskolor eftersom de förväntades hota de kommunala skolornas existens (som om de vore målet för socialdemokratisk politik) eller förvärra segregationen (ja, det draget finns men vilket programmet visar - den finns redan i boendet).

Nu är jag aktiv i en miljö där så gott som alla socialdemokrater ser värdet av att ge fler människor makt över sitt eget liv och vilken betydelse kunskap och en skola som ser, bekräftar och lyfter eleverna har i detta sammanhang.

Visst kan man ha många invändningar mot Josefssons reportage. Det är knappast nyanserat. Det visar ytterligheterna i Göteborg (och glömmer kanske hur även mellanskiktet i samhället begränsas av en gammaldags hierarki). Historien var knappast fri från klassklyftor så som Josefsson försöker göra gälalnde i någon slags glorifiering av 50-, 60- och 70-talen. Det är naturligtvis som alla Josefssons och genrens dylika inslag vinklat mot ett visst givet resultat.

Och vi som är politiker förväntas inte gilla det eftersom vi gärna vill ha alla fakta på bordet och att fler ska se det vi ser att världen inte är svart eller vit.

Själv brukar jag ibland hålla som en stor retorisk framgång när jag som riksdagsledamot lyckades genomföra en intervju med en Striptease-reporter (Thomas Lundqvist tror jag) under 1,5 timme med påslagen kamera och han lyckades bara klippa in ett citat (som dessutom inte var speciellt besvärande). Hemligheten? Låt aldrig en mening som passar in i reporterns vinkling avslutas utan att du säger emot den. Ingen paus mellan din självkritik och bemötandet av densamma. Om man möter en elak reporter hjälper ingenting men det kommer se konstigt ut och det blir besvärligt att använda i redigeringen.
Reportaget som sådant (handlade om arbetet i den dåtida energikommissionen som jag då varit medlem i) upplevde jag då som ytterst vinklat och tendentiöst. Men sett på det i backspegeln var det en ok vinkling.

Och ofta har ju reportarna en poäng i att även om verkligheten varken är svart eller vit så upplevs den ofta så av människor som har det svårt (eller lätt för den delen).

Men det som gör mig lite fundersam efter att ha sett uppföljningen är att ingen av eleverna från Örgryte ville delta genom att berätta vad som hände sedan. Det känns tråkigt och man får intrycket att det beror på att de kände sig "misshandlade" i det ursprungliga reportaget. De som har sett det kan dock inte hävda att det slår mot eleverna som individer.

Kvar blir då känslan av att överklassens barn i Örgryte inte vågar stå för sina förutsättningar och samtidigt kunna se andras villkor. Jag har aldrig riktigt förstått det där. Man måste väl rimligtvis kunna känna stolthet över vad man uppnått som individ och samtidigt kunna se att man har haft olika förutsättningar. Jag gör det. Jag är stolt över det "övre medelklassliv i den trygga förorten" som jag lever och skapat av mitt liv. Samtidigt är jag medveten om var jag startade ifrån och vilka förutsättningar jag haft. Och inte minst viktigt jag är medveten om att alla inte har samma förutsättningar. Det är därför jag slåss för mer lärare i skolan som kan ge alla barn en bra chans, inte bara de som har förutsättningarna hemma redan från början.
Denna insikt om männiksors olika förutsättningar måste ju rimligtvis mina nu nästan jämnåriga från Örgryte också ha.

Men när man inte vill vara med i programmet, stå för den här stoltheten över vad man själv åstadkommit och samtidigt våga stå för olika förutsättningar så får man ju lätt känslan av att de i sämsta fall försvarar den komparativa fördelen de haft och vill verka för den även i framtiden. I bästa fall bara att de är lika omedvetna om de strukturella orättvisorna som vissa av mina partivänner i sämsta fall är omedvetna om individen som målet för politiken.

Tyvärr kan jag inte riktigt placera in Tyresös moderater och deras motstånd mot satsningar på skolan i detta. Antíngen vill de värna priviligier för de välbeställda som utgör deras kärntrupper eller så ser de inte hur fler barn och ungdomar från invandrargrupper, arbetar- och medelklass kan växa och berika både sig själva och landet om de bara får chansen att frigöra sig från strukturella orättvisor i samhället.

Detta inlägg är pingat på intressant
Andra bloggar om: På rätt sida älven, Örgryte, "Biskopsgården", Tyresö, Janne Josefsson, Thomas Lundkvist, Striptease, SSU

Nej, det går inte bättre för Sverige

Visst var det så att regeringen gick till val på att de skulle ta ner arbetslösheten och få ordning på ekonomin. Allt orättvist som regeringen har genomfört har ju i själva verket motiverats av just detta.

Men nu kommer tecken efter tecken på att politiken misslyckas. Inflationen stiger. Semesterkassan blir mindre. Bolånen blir allt dyrare. Hushållen deppar. Allt fler känner att de går back. Svenskarna tror på sämre tider. Kort sammanfattat - lågkonjunkturen kommer.

Och visst kan det vara så som Lena Melin hävdar att arbetslösheten kan bli Reinfeldts verkliga nederlag.

Samtidigt kan man ju inte låta bli att det riktigt upprörande är att moderaterna gjort den kanske största överföringen av resurser från de som inte har till de som redan har med en motivering som alltmer visar sig vara en bluff.
Det har blivit fler trädgårdstomtar på de välbeställdas tomter och mindre fritidsaktiviteter och näringsriktig mat för barn till de som har det knapert - och det leder inte till fler jobb. Tvärtom.

Detta inlägg är pingat på intressant
Andra bloggar om: regeringen, arbetslöshet, inflation, bolån, Reinfeldt, trädgårdstomtar

Stockholms läns landsting sänker skatten med 1 miljard men klarar inte barn- och ungdomspsykiatrin

Idga skriver Ingela Thalén och GRAN Harnesk (ordförande respektive generalsekreterare i BRIS) om den ökande psykiska ohälsan hos barn och ungdomar. Det handlar om alltfrån självmordsbrev till depressioner.
När jag läser artikeln fastnar jag på en mening som säger så mycket;
"Att bli sedd av en enda vuxen kan vara avgörande i ett barns liv."

Men det är som BRIS skriver inte självklart att veta hur man ska göra för att hjälpa sitt barn när det hamnat i en kris. Därför behöver också föräldrar få stöd och hjälp.

Som politiker kan man inte bli annat än upprörd när man läser BRIS beskrivning av vardagen. Att de har resurser att ta emot var femte person som ringer och ber om stöd är upprörande.
Att föräldrar känner vanmakt eftersom kötiderna till BUP är för långa är vansinne och får mig för ett ögonblick att fundera på vad man hade kunnat få i barn- och ungdomspsykiatri för den borgerliga landstingsledningens skattesänkning med snart en miljard .

Men jag blir nog mest upprörd över att det tillåts gå så långt. Det skulle inte ha hjälpt alla - men väldigt många, att bli sedd av en enda vuxen. Och då handlar det om att bli sedd i vardagen. I hemmet, i skolan eller av kompisar.

Det vi som politiker kan bidra med är att ge förutsättningar för varje barn att få bekräftelse och utveckling i skolan genom en undervisning som möter hans elelr hennes behov. Jag har tidigare skrivit om "osynliga listan" som några lärare jobbar med. Men ju mer man pga resursbrist tvingas jobba med stora grupper snarare än eleven som individ desto mer tappar man också att ge det stöd och den bekräftelse som varje elev behöver. Desto mindre kommer man också att upptäcka problemen i vardagen. Något att tänka för Tyresö som under den moderatledda tiden konstant prenumererat på en plats bland de tio sämsta när det gäller lärartäthet.
Och som parentes - desto sämre blir också resultaten - vilket också visar sig i Tyresö.

Detta inlägg är pingat på intressant
Andra bloggar om: BRIS, Psykiatrin, BUP, Tyresö, Lärare, barn

Hur snett kan det inte gå...

Som en protest mot fackliga rättigheter försökte Frederick Federley driva en salladsbar. Det gick uselt och idag har Studio Ett ett riktigt avslöjande inslag om detta. Federley själv har för en gångs skull ingen egen kommentar i frågan.

Leverantörer, anställda och det offentliga förlorade på att Federley skulle bedriva opinionsbildning via ett företag. Det är synd om de drabbade.
Samtidigt är det en stark kontrast till alla de småföretagare som jobbar hårt för sin idé och är seriösa.

Detta inlägg är pingat på intressant
Andra bloggar om: Federley, salladsbar, Studio ett, småföretag

Ideellt arbete - ge utrymme för lokal debatt

Jag ägnade torsdagen åt att festa med utdelarna av Tyresö Nyheter och fredagen åt att dela ut tidningen - ett av mina ideella engagemang. För jag gillar tanken så starkt.

Ett av de stora problemen i Stockholmsregionen är ju avsaknaden av gemensam information, debatt och yta för kunskapsinhämtning. För alla som kommer utifrån landet är det uppenbart vad en daglig tidning ger i form av en gemensam referensram. Den tidning som jag jobbar för ideellt är naturligtvis inte lösningen på det. Med 8-9 nummer per år kan man inte ge samma flöde.
Men denna tidning tillsammans med andra lokaltidningar (som Tyresömagasinet, Vi i Tyresö och Palmetten) breddar ändå debatten och skapar bättre informationsflöde i Tyresö än i andra Stockholmskommuner.

Mitt i Tyresö har skärpt sig och blivit en bättre lokaltidning så tillsammans finns det nu ett flöde av granskning av samhället.

Låt mig referera de tre mer nyhetsinriktade tidningarnas förstasidor som kom i veckan;
"Undervisningskvaliten hotas" Om besparingarna som behövs genomföras vid Tyresös centrumskolor (Tyresö Nyheter)
"Bilköer väntas öka dramatiskt" Om den trafikbomb (mitt citat) som väntas framöver på Tyresövägen (Mitt i Tyresö)
"Mer pengar till skolan" Om den satsning på skolan som den borgerliga majoriteten hävdade sig ha gjort i samband med budgeten för år 2008 (Vi i Tyresö)

Kanske säger de rätt mycket om både aktualitet i de olika tidningarna och graden av samhällskritik.

Den tidningen jag medverkar i genom att dela ut (TN) hade i senaste numret både kritiska artiklar om tillståndet i grundskolan, positiva artiklar om gymnasiet, nyheter om förskolan, debatt om vården, diskussion om samhällsutvecklingen i Östra Tyresö, en uppdaterad badkarta med alla okända bad, personporträtt, reportage om Tyresöbandet Self deception som släpper sin första skiva, Hanviken SKs satsning på ettan , trädgårdskrönika, korsord och reportage om verksamheten i kyrkan.

Men detta inlägg är inte avsett att döma ut den ena eller andra tidningen som mer partitrogen. Det är avsett att hylla det ideella arbete som en massa människor gör för att hitta nyheter, skriva, layouta, sälja annonser och inte minst distribuera en tidning så att folk får veta vad som händer i sin närhet.

Detta inlägg är pingat på intressant
Andra bloggar om: Tyresö, Tyresö Nyheter, tidningar, self deception, kyrkan, trädgård

Och vad ska man nu göra till sommaren då?

Ända sedan jag för lite drygt tre år sedan flyttade in till Tyresö har mitt liv varit lite kaosartat. Småbarn, mycket på jobbet (följt av lite mindre och sedan intensiva studier och nu hårt arbete igen) och omställning. Tiden har helt enkelt inte räckt till. Resultatet har märkts där hemma. Kaos har bar varit förnamnet ibland.

För ett par veckor sedan hamnade jag hemma hos ett par vänner som berättade att de köpt städhjälp hem. Det satte naturligtvis igån processen att fundera på om jag också måste göra det? Men jag vill inte. Inte för att jag har några moraliska aspekter på att andra gör det (att inte ha det är inte samma sak som att tycka att det är rätt att med skattemedel subventionera tvättning i hemmet - men absolut inte på ett effektivare tvätteri - sic.)
Nej jag vill inte av två skäl. Dels vill jag hellre använda mina pengar till i tur och ordning resor med min familj, tjänster som jag av kompetensskäl inte klarar att göra själv samt roligare tekniska prylar... Och lite annat.
Dessutom vet jag att jag för att slippa skämmas skulle städa någon/några timmar innan städaren skulle dyka upp - och vad har jag vunnit då?

Men detta sagt utifrån en lyxposition som jag nu har då svärföräldrarna flyttat närmare och kan periodvis vara en hel del med barnen. Tillsammans med mindre resande i jobbet känns det helt plötsligt som om det ä möjligt att få ordning. Rum efter rum har nu under senvåren succesivt arbetats av och igår blev tvättstugan så gott som klar och ordningen i ett sådant skick att jag intensivt kände för att försegla huset - här ska ingen komma och få ta min städning iväg.

Nåja - då gäller det bara att hålla efter och bjuda in till fester (medans det nu är ordning...) så att man njuter av städningen.

Rädda världen - och dig själv

OK - du försöker vara miljövänlig.
I affären?
KRAV-märkt - bra på ett sätt men inte garanti för att det är bra för klimatet. Kött från andra sidan jorden som är bra ur ett djurrättsperspektiv men dåligt för klimatet (om det kräver nya betesmarker - annars är det tvärtom bra för klimatet). Men kött är ju överhuvudtaget inte bra för klimatet. Nej - det är inte lätt.

Vilken bil ska du köpa?
Biogas som i avsaknad av tankställen ofta kommer drivas på bensin? Etanol som riskerar att driva upp livsmedelspriser? Hybrid som på landsväg släpper ut mycket co2? Diesel med fortfarande massor av partikelutsläpp?
Nej lätt är det inte.

Bäst verkar vara att inte förflytta sig alls eller att inte konsumera kött. Men det låter ju inget kul. Visst måste det vara möjligt att förena alla de goda sidorna av en global värld med ett ansvarstagande för miljön.

Men det fordrar nog att vi tänker igenom vårt eget sätt att leva.
Själv spenderar jag ett antal kronor på att på ett gym gå i en eldriven trappmaskin. Samtidigt skulle jag kunna betala massor för att slippa träningen när jag på sommaren ska klippa gräsmattan.
Efter att ha läst varningsartiklar om min gamla bensindrivna klippare som inte bara är usla för klimatet utan också genom andra mindre trevliga utsläpp bestämde jag mig för att byta. De eldrivna verkade långt ifrån bra.

Sagt och gjort - här står jag nu med min gamla handjagare. Träning och klimartsmarthet i ett. Dessutom kan man klippa senare på kvällen...


Detta inlägg är pingat på intressant
Andra bloggar om: klimat, etanol, krav, kött, gym, gräsklippare