Norge kan - kan vi?

Det är väl frågan man borde ställa sig idag. Norges regering mötte väljarna med tre procents arbetslöshet. Den svenska regeringen möter väljarna med 11% - och tycks vara nöjda med det såvida inte arbetslösheten sammanfaller med valår.

Hur ska man annars förklara att det fanns noll och inga andra pengar än till skattesänkningar när Sverige gick in i krisen. Men när arbetslösheten exploderar och kostnaderna redan är här - då finns det pengar till allt och alla. Men mest finns det förstås fortfarande till skattesänkningar. Och medan pengarna till skolan, vården och äldreomsorgen försvinner 2011 (om vi har borgerlig regering vill säga) kommer skattesänkningarna att leva kvar.

Men låt mig konstatera några saker;

1. Det är inte gratis att låta bli att göra insatser mot arbetslöshet. När Borg och Reinfeldt ända fram tills nu sagt att det är omöjligt att göra insatser för då är man inte ansvarstagande - så har de bara låtit arbetslösheten stiga - vilket nu är orsaken till att underskottet rusar i höjden.

2. Det är inte heller ansvarstagande att genomföra en politik som man egentligen inte tror på bara för att det är valår. Jämför alla uttalanden som kom från regeringen i våras som gjorts om hur lite kommuner som inte prioriterar kärnverksamheterna behöver pengar. Eller hur viktigt det är att pensionärer får högre skatt än löntagare. När man nu (delvis) ändrar sig så är det priset man vill betala för att vinna makten - inte för att man tycker så. Den här regeringen har slagit alla rekord i valfläsk. Men 2011 försvinner de...

3. Man är ansvarstagande om man satsar på utbildning och kompetens. Men det märker vi inte mycket av i varken Tyresö eller Sverige.

Så fram tills dess att vi får en rödgrön regering får vi gratulera Norge - till en regering som både klarat ekonomin och jobben.
Lite partiegoistiskt får vi också gratulera Arbeiderpartiet som ökat trots en koallition - en nyttig påminnelse till alla de socialdemokrater och borgerliga som hävdar att en koallition innebär att socialdemokratin måste ge upp sin ledande roll.

Tror precis tvärtom - att det är en socialdemokrati som samarbetar, visar sig öppen för nya intryck och driver en modern välfärdspolitik som vinner.