Yes, ett samarbete som alla vinner på

Idag offentliggör socialdemokraterna och miljöpartiet genom Mona Sahlin, Peter Eriksson och Maria Wetterstrand en ambition att gemensamt forma en politik mot 2020. Tror sällan att det funnits två partier som så positivt kan utveckla varandra.

Socialdemokratin med en stark grund i viljan att skapa ett rättvist samhälle och med stark övertygelse om att arbeta för kvaliteten i skolan, vården och omsorgen.
Miljöpartiet med sin förmåga att ifrågasätta och våga utmana. Oavsett om det gäller miljön, det hållbara i en överdriven konsumism eller vikten av mångfald i välfärden.
När de dessutom nu rensat bort en del tokerier - som EU-utträdet och medborgarlön är det en given kombination.

Vänsterpartiet då?
Ja, det finns ju kloka vänsterpartister och där det går ska man naturligtvis samarbeta. Själva poängen med samarbetet mellan s och mp tycks ju vara att riva barriärer - på annat sätt kan man ju inte tolka den uttalade öppenheten att också samarbeta över blockgränsen - inte att bygga upp nya.
Men det måste naturligtvis bli ett tillfälle för de vänsterpartister som oavsett utgångsläge och problem ropar på högre skatter som lösning att fundera på sin egen position.

Jag tror verkligen att både s och mp positivt kommer berika varandra. Det finns goda förutsättningar att utveckla ett modernt, tolerant, individualistiskt och solidariskt samhälle som ser omvärlden som möjlighet snarare än ett hot.

Naturligtvis kommer det finnas en och annan borgerlig politiker som skräms av den nya motståndaren och försöker avfärda det som ett icke-realistiskt regeringsalternativ. Värt är då att notera att s-mp i genomsnitt leder med 12 procent över alliansen (snitt av senaste TEMO och SIFO)

Detta inlägg är pingat på intressant
Andra bloggar om: Socialdemokraterna, Miljöpartiet, "Vänsterpartiet", Mona Sahlin, EU, individualism, solidaritet, blockgränsen