Tråkdebatt

Igår slog jag mig som många andra ner framför partiledardebatten. Känner mig nog lite frustrerad. Tror att sådan här debatter plockar fram det minst spännande i debatten.

Aftonbladet har idag det blå laget som vinnare - bevis? Tre borgerliga tyckare tyckte alliansen var bäst medan en av de vänstertyckare som var anlitade tyckte att det blivit oavgjort (medan de andra två vänstertyckarna tyckte att oppositionen vunnit).
Socialdemokraterna hade en websändning med kommentarer. Tyvärr var det ungefär lika fördjupande som man kan vänta sig. Sammanfattningsvis kan man nog säga att (s) hade rätt medan alliansen hade fel.
Jag har utvecklat en rejäl intolerans mot denna gamla tiders partiberättelse och just den här typen av debatter fordrar sådana. På alla sidor. Och också av omgivningen. Att inte berätta om hur de dåliga de andra var är liktydigt med att vara illojal.

Vad värre är - allt som ger komplexitet och nyanser försvinner. Så lyckas alliansen förvandla socialdemokratin till ett a-kasseparti som vill höja skatten och är oeniga med de partier som de ska samarbeta med.

Medan verkligheten är precis tvärtom. Socialdemokratin har förnyat sin politik på företagandets område (tack Mona för att du fick in en riktigt bra replik på det när du blev arg), sätter kunskap och utbildning som främsta insatsen för fler i arbete och vägrar köpa motsatsförhållandet mellan välfärd i form av skola och vård a ena sidan och trygghetssystem a andra sidan.

Samtidigt var frågorna så långt från människors vardag. Jag är fortfarande arg över att ingen pratade om alla barns rätt till en bra skola. Att det i studion sitter en utbildningsminister som hellre skrämmer med miljöpartistiska bensinskatter än pratar om allas rätt till den bästa utbildningen är väl begripligt med tanke på hans usla höst (ni vet när han skulle läsa statistik och läste fel...) - men varför var oppositionen så tyst?
Kanske blir det bättre i kommande debatter - Mona brukar vara mer personlig och nära när det ges utrymme.

Så några råd till de debatterna;

Prata verksamheter. Backa inte för alliansens misslyckande. När de säger att de satsat 1 miljard på vården och sänkt skatterna med 100 miljarder - fråga varför då? Är det de proportionerna folket vill se? Och nej, det är inte att gå negativt att upplysa om att vårdköerna växer drastiskt i Reinfeldts landsting (dvs Fillippas)

Individualisera frågorna mer. Vad betyder det där för mig som väljare? Mindre system och mer nära människor.

Prata kunskap - det är vår metod mot arbetslöshet - och de har precis som delvis framkom i debatten sparat på utbildning och varit senfärdiga. Alliansen har inga ambitioner som går längre än kepsarna i grundskolan och att minska antalet studenter i högre utbildning.

Slutligen hitta en bra one-liner som stoppar debatten om samarbete eller inte. Sanningen är väl den att s och mp befinner sig ganska exakt på samma ställe som alliansen var - två år innan valet 2006. Och sätt ett sista datum då Ohly måste berätta om Vänsterpartiet vill vara med på vissa grundläggande spelregler som s och mp är överens om - i grunden ett ramverk för den ansvarsfulla ekonomiska politik som alla vet att s och mp kan och vill driva - men där tvivlen om Vänsterpartiet består.

Förhoppningsvis tröttnar väl även journalister på att göra ekonomisk politik så endimensionell som alliansen gärna vill framställa den - dvs du kan bara välja mellan a-kassa och sänkt skatt. Då kan debatten bli en annan.

Tills dess tittar jag väl förstrött.

Mer roat - och kanske mer utvecklande? - blir det när Magnus Betner i femmans "I ditt ansikte" ska besöka MUF:are. Det missar jag inte!

Detta inlägg är pingat på intressant
Andra bloggar om: Socialdemokraterna, Miljöpartiet, "Vänsterpartiet", Mona Sahlin, Reinfeldt, debatten