Brevik - en vecka efter

Ibland behöver man ha tid att fundera på intryck. Och ibland får man bara mycket annat att göra. Vet nog inte vilket som är orsaken till att jag inte skrivit om Brevik. Sannolikt lite av båda.

Hade alltså - som framgått tidigare här förmånen att praktisera en vecka (minus en dag då det blev sjukt barn på förmiddagen) på Brevik skola.
Det är inte svårt att charmas av det första man ser. Ny skola, entusiasm bland personalen och hemmalagad mat.

Men om man ska försöka resonera lite mer på djupet. Brevik, precis som de andra skolor jag varit på, jobbar verkligen med att försöka se varje elev. Och i normalfallet går det bra. Kanske lite bättre på Brevik - än andra - eftersom de jobbar med konceptet av två lärare i varje klass. Men även det konceptetet innebär förstås att man inte alltid är två lärare. Det behövs planerings- och uppföljningstid.

De mindre grupperna som två lärare ger möjlighet till ger en enormt mycket bättre möjlighet att se varje barns behov. Och ser man på kommunala skolor jobbar de, så långt det är möjligt med hänsyn taget till avtal med mera, på samma sätt.

Men det är ju just när det inte går - när 25 elever förväntas befinna sig på samma kunskaps- och koncentrationsnivå samtidigt. Eller när en lärare specifikt behöver jobba med något barn med särskilda behov. Då är man lätt tillbaka till den ursprungliga gruppstorleken.

Mitt intryck av Brevik var att de klarade det över förväntan. Individualisering som kontrast till att alla ska stöpas i samma form får ju inte heller innebära att elever lämnas utan stöd och utmaningar. Det kräver närvaro och engagemang. Och det i sin tur - i kontrast mot vad mina politikermotståndare i Tyresö brukar hävda - innebär att man behöver fysiska lärare - lärartäthet.

Med det sagt - vad kan kommunen lära av Brevik. Två saker som jag noterat;
1. Varje skola (och skolledning) behöver ha sitt utrymme att agera fritt. Mer inflytande och tid till den lokala rektorn innebär inte att politiken behöver stå tillbaka. Tvärtom behövs det mer tydlighet i vad kommunen förväntar sig och vilka krav som gäller (där nuvarande majoritet är extremt otydliga)- men mer frihet i vardagen när dessa ska uppfyllas.

2. Hur behåller man (alternativt återskapar) nybyggarkänslan. Hurser man till att skolor (precis som andra institutioner - inkl politiken) inte fastnar i gamla tarditioner utan ger utrymme för nytänkande och vilja att pröva sig fram?
Jag är övertygad om att det är en utmaning som vi behöver jobba mer med.

När jag tänkt lite mer misstänker jag att jag kommer ha fler tankar från Brevik - men det var allt nu. Tack för att jag fick vara hos er.