Stopp för bostadsbyggande + borttagen fastighetsskatt + utförsäljning av hyresrätter = Skuldsättning och bubbla? - Om en misslyckad borgerlig politik

Ibland går tillvänjningen snabbt ibland kräver den längre tid. Givet vilka astronomiska summor vi numera behöver betala för vårt boende i Stockholmsregionen så får man nog ändå säga att den tillvänjningen har gått relativt snabbt.

Jag hörde häromdagen ett inslag på Studio Ett om bostadsrättsomvandling där påfallande många resonerade som om att det var en självklar vinstaffär att äga sitt boende och att det som varit i uppgång självklart ska vara det som gäller även i framtiden.

Och allt underblåses av drömmen om det perfekta hemmet och tidningarnas/bankernas kalkyler om hur mycket ett hushåll kan låna (som säkert är riktiga om man inte ägnar sig åt någon annan konsumtion utöver det mest nödvändiga - men hur många avstår från det?).

Nu säger dock alla "experter" att det inte finns någon risk för att fastighetskrisen från USA sprider sig hit eftersom ekonomin och därmed arbetstillfällena (och förmågan att betala stigande räntor) är i tillväxt.
Just det. Och det gäller ända fram till dess att det inte gäller längre. Vad jag minns var det få "experter" som såg nedgången i början av 90-talet. En orsak till det är förstås att de är anställda av företag (banker och mäklare) som har intressen av att bopriserna fortsätter stiga. En annan är att alla bubblor tenderar att ha ett stort inslag av psykologi inbyggda - och de är svåra att vetenskapligt förutse.

Och resultatet blir att ungdomarnas föräldrageneration blir rikare än någonsin samtidigt som deras barn (intill dess att de ärver sina föräldrar) blir mer skuldsatta eller hemmaboende än någonsin. Trösklarna för att komma in på bostadsmarknaden blir allt högre och valfriheten blir i praktiken allt mindre.

Och så var det med den valfriheten när marknaden får bestämma på egen hand.

Tillvänjningen då? Ja, den som för fyra år sedan hade kunnat tänka sig att köpa ett hus precis utmed den hårt trafikerade Gudöbroleden utan i övrigt någon speciell sorts lyx för nästan fyra miljoner skulle naturligtvis ha blivit idiotförklarad. Den som skulle ha betalat 2,3 miljoner extra för en brygga på sin tomt (vilket hände i min absoluta närhet) skulle knappast betraktas som smart. (Upptäcker när jag letar exempel (se Näckstigen) att merpriset för brygga nu sannolikt är uppe i ungefär fyra miljoner)

Vad göra då?
Bygg mer. Om marknaden styr så borde man i alla fall försöka hålla nere priserna genom att låta utbudet matcha efterfrågan. Men genom borttagna subventioner har regeringen gjort det dyrare att bygga - resultat det byggs än mindre och bristen blir allt större.
Se till att det finns hyresrätter så att vi när vi i olika skeden av livet (skilsmässor, flytt hemifrån eller ekonomiska problem) kan bo utan att det kostar skjortan och utan att bli bunden till någon man egentligen inte vill bo med (ungdomar som vill flytta hemifrån eller par som vill separera).
Jag behöver knappast säga att det även här sker en drastisk förändring med borgerlig regeringspolitik. Det byggs nästan inget nytt och det säljs ut för fulla livet.

Med andra ord - Än mindre valfrihet!

PS detta inlägg skulle egentligen ha handlat om det intressanta i att det i bostadsbristens Stockholm betalas astronomiska summor för helt sjuka lägen. Det stämmer förvisso men min andra tes om att läget inte längre spelar någon större roll motbevisades effektivt av Näckstigen. Men orsaken är den samma. En absurd bostadspolitik.

Detta inlägg är pingat på intressant
Andra bloggar om: Bostad, bostadspriser, bubbla, Tyresö, regeringen