Några av regeringens bästa dagar...

...Not!

Dagen efter att Mikael Odenberg avgått som försvarsminister med en till synes helt obegriplig förklaring kommer nyheter om massavhopp från a-kassan och sysselsättningsstöd med hälften så hög effektivitet som andra åtgärder.

Och just som man trodde att regeringens stöd kunde vara på väg uppåt... Not!

Odenberg först. Måste medge att jag efter två dagars tänkande inte förstår. Jag känner Odenberg åtminstone lite (suttit i utskott och utredningar tillsammans och gjort en del resor ihop i dessa egenskaper). Jag har svårt att se honom som något annat än en pragmatisk moderat politiker. Han omprövade som ledande bakom de nya moderaterna en hel del av de dogmer som han själv stått för åren innan som arbetsmarknadspolitisk talesman. Och att han då skulle gå på en fråga om framtida (bortom de kommande två åren) besparingar känns helt orealistiskt. Det är inte den Odenberg jag känner.
Kvar står två förklaringar - antingen att Odenberg gjort något av privat karaktär somär olämpligt och som ännu inte har kommit ut. Verkar inte troligt just nu. Det andra är att Reinfeldts ledarskap havererat så till den grad att en av hans mest lojala går på en konflikt som inte ens ännu finns. Hur överkörd måste inte Odenberg ha kännt sig? Och det av den som han dels stöttat som partiordförande (Reinfeldt) i ett läge när det inte var självklart hur det valet skulle falla ut och dels av den som han själv som ekonomisk talesman lyft fram i ljuset (Borg).

Två slutsatser tror jag man kan dra. 1. Reinfeldts ledarskap finns inte. Det är inte bara i media han är osynlig. 2. Nu har inte Reinfeldt råd med fler avhopp vilket ger gyllene läge för en fackminister som vägrar ge sig mot en redan - genom sin obefintliga partiförankring - rätt svag finansminister. Det kan bli dyrt!

Men de andra två nyheterna då?
De sänkta arbetsgivaravgifterna kostar 1 miljard mer än väntat. Kanske inte helt förvånande. Dock - för den kostnad som varje nytt jobb (dessutom beräknat på 75%-tjänst) som kommer ut av de sänkta arbetsgivaravgifter skulle man kunna anställa 1,6 sjuksköterskor. Regeringen har alltså prioriterat en 75%-tjänst på Mcdonalds framför 1,6 sjuksköterskor på närmsta närakut.
Låt mig direkt säga att regeringens grad av (in)kompetens i sina åtgärder gör det inte lätt för oss som tror att tjänstesektorn behöver stimuleras för att växa.

Och så a-kassan. 300000 färre i a-kassa. Lysande resultat för en regering som säger sig vilja att alla ska vara med.

Detta inlägg är pingat på intressant
Andra bloggar om: Odenberg, regeringen, sjuksköterska, a-kassa, Reinfeldt, ledarskap