2007-08-24

Ulrica har slutat

För ett knappt år sedan slutade jag i riksdagen. Det var dels efter ett par års frustration med arbetssättet men också efter en tilltagande ovilja att fortsätta pendla bort från min familj varje vecka.

Nu gör Ulrica samma val. Även om jag återvänt till politikens mer aktiva skede (men jag slipper pendla) så tycker jag hon gör rätt. Hon prioriterar det som är viktigt i livet och de av oss som haft tillfälle att prata med henne under våren och höra den glädje hon utstrålat över en sen föräldraledighet och tid med barnen vet att det är äkta.

Naturligtvis kommer alltid kommentarer om det ekonomiska. Alltid om vilka de värsta scenarierna som bygger på att ex-politiker kommer vara arbetslösa hela livet och aldrig tjäna en krona. Naturligtvis är det inte fallet för Ulrica. Hon är som flertalet yngre ex-politiker attraktiva på en arbetsmarknad där såväl näringsliv som intresseorganisationer hett traktar efter folk som kan samhället, kan driva verksamheter och kan bilda opinioner. Tyvärr bidrar skriverierna till att folk bringas uppfattningen att politiker lever i all oändlighet på pensioner.
Jag vet inte hur många gånger jag själv fick förklara att jag hade rätt till 2 års inkomstgaranti (varav jag använde mig av ett halvt år) och inte i livstid.

Nåväl tillbaka till Ulrica.

Även om jag tycker att hon gör rätt så kommer jag känna en saknad av henne i politiken. Främst beror det på att hon är en god vän som jag haft förmånen att jobba mycket tillsammans med. En gång i tiden (1990) kom vi in i SSUs förbundsstyrelse tillsamans. Vi kände inte varandra och blev väl egentligen inte så nära förrän vi båda kom in i riksdagen (jag som lite eftersläntare i januari 1992). Men då bildade vi tillsammans med vår hjälte, den nu avlidne Kent Carlsson, RUS - riksdagens unga sossar. Vi var väl inte så där hemma i korridorerna men Kent hjälpte oss genom vått och torrt och drev på med alla sina sista krafter.
I SSU blev vi de unga riksdagsledamöterna och tillsammans tog vi fighter, glädjestunder och besvikelser. En gång när vi var som mest upprörda drog vi bara mitt i ett FS-möte i Kalmar.

När Ulrica blev föreslagen som SSU-ordförande 1995 blev jag aktiv i hennes kampanj och än idag tycker jag att hon hade varit en bra ordförande för SSU. Väl förankrad i rörelsens traditioner ville hon inte utmana etablissemangets kandidat i en sluten omröstning och trädde i sista stund tillbaka men alla som hörde hennes "jag-kandiderar-inte-tal" vet att hon berör.

Därefter hade jag förmånen att jobba med henne som politisk sakkunnig under hennes första ministertid. Jag bidrog sannerligen inte mycket men det var kul att från insidan se den auktoritet och trygghet en 28-åring kunde föra med sig in i apparaten.

Efter den tiden har vi inte jobbat så mycket ihop men alltid hållt kontakten och alltid litat på varandra och den vänskapen värderar jag högt.

Men jag kommer också sakna henne i politiken. Det är mycket klokskap, förändringsvilja och erfarenhet som försvinner ut. I socialdemokratins mittfåra och med ett starkt patos. Ibland känns det som om det alltid är de klokaste som försvinner först (mig själv undantaget)

Usch - nu låter det ju som om jag skriver ett minnesord. Inget kan vara mer felaktigt. Ulrica kommer tillbaka (och kom ihåg var ni hörde det först). Men lite får man uttrycka sin saknad...

3 comments:

Anonymous said...

Hej MARTIN!
Du skriver om Ulrica Messing som en vän och bygger ditt omdöme om henne som politiker utifrån det, och det kan jag förstå - men för oss andra framstår hon som en särdeles blek kopia av Margot Wallström, Anna Lindh och Mona Sahlin. Jag lyssnade på hennes långa ( säkert 20 minuter ) manusbundna tal på "tillväxtkongressen" 2004 där hon lyckades säga...ingenting. Nej, jag tror Olle Svenning i panelen i "Godmorgon Världen" slog huvudet på spiken; hon är helt och fullt utbytbar. Att inneha olika ministerposter så länge utan att lämna något avtryck alls är ingen merit, sen må man man hur trevlig som helst och bra partiarbetare osv. osv. Sedan har man ju förstås full respekt för att hon som person vill göra något annat, frågan är bara vad...?
Bästa hälsningar
Lars Leander

Martin Nilsson said...

Ja, säg det (om vad alltså).

Tror du har både rätt och fel om Ulrica. Naturligtvis har du rätt i att jag bedömmer henne till stor del som en vän och att det färgar min bild.

Likväl vill jag nog hävda att alla de som frågar vad har hon gjort, och tar sin egen okunskap om politiska beslut som intäkt för att hon inte gjort något, har fel.

Dels har hon, vilket faktiskt framgick av en hel del rapportering i samband med avgången, levererat på de områden hon varit ansvarig för.

Dels har hon, och det kanske inte syns så mycket utåt, alltid varit förvånansvärt nära människor och fått kontakt.

Men jag ger dig Lars en poäng i att det inte är de stora reformerna hon kommer bli känd för. Men på vilket sätt skiljer hon sig från andra moderna politiker på det sättet? Kommer du direkt ihåg någon stor reform som Margot Wallström, Morgan Johansson eller Anna Lindh levererade? Eller någon som helst borgerlig minister för den delen (skattepolitiken undantagen...)

Kanske är det lite av en paradox att i en tid som beskrivs som individualismens är politiken alltmer av ett lagspel där individuella prestationer syns alltmindre. Möjligen undantaget finans- och statsministrar.
Kanske ska vi också bedöma våra politiker därefter. Själv är jag övertygad om att man kan vara en bra socialdemokratisk socialminister utan att behöva jämföras med Gustav Möller (som verkade i en hyfsat annan tid).

Anonymous said...

Hej igen Martin!
Jo, jag glömde ju faktiskt att Ulrica Messing ju låg bakom förslaget att införa båtskatt samt att avskaffa skattebefrielsen för alla vackra veteranfordon som förgyller vardagen på våra vägar!
mvh.
Lars L

Politik
eXTReMe Tracker