2007-06-09

Uppsats klar - allt du vill (och inte vill) veta om en Europeisk sysselsättningsstrategi

Så var den då klar. I dag är den inskickad - uppsatsen om hur den europeiska sysselsättningsstrategin påverkat svensk politik och om den bidragit till fler jobb.

Vis av tidigare erfarenheter tar jag inte ut något i förskott när det gäller betyg - men jag sörplade i mig omdömena från examinatorn (Tommy Möller) att uppsatsen "tillförde kunskap", "borde publiceras" och "imponerande". (Ja, jag medger att jag inte har så mycket självdistans i just denna lilla ynkliga c-uppsats).

Nåväl jag låter meddela detta nu av två skäl. Det första är att mitt fokus nu är helt riktat på mitt uppdrag i Tyresö. Även om uppsatsen mestadels tagit kvällar och helger i anspråk så har det splittrat mig aningen. Nu blir det bara Tyresö som gäller. Så de borgerliga politiker som jag hört ryktats om som tycker jag är jobbig har jag bara en sak att säga; You aint seen nothing yet!

Det andra är förstås att jag gärna vill berätta om resultatet eftersom jag tror att det spelar roll för debatten om Europapolitiken och sysselsättningspolitiken.
I all korthet handlar sysselsättningsstrategin om att länderna genom mjuk normgivning försöker höja sysselsättningen. Det innebär i praktiken att man sätter upp gemensamma mål och riktlinjer, man lär av varandra och utvärderar varandra. Utifrån utvärderingen riktas rekomendationer till enskilda länder som dessa sedan förväntas ta in i sin nationella politik. Metoden kallas också den öppna samordningsmetoden.

Den togs in i fördraget 1997 och var, får man väl säga ett bärande argument för svenska socialdemokrater att argmentera för EU-medlemskap. Problemet som strategin, åtminstone initialt och delvis, förväntades lösa var svårigheten att i ett land föra en kontracyklisk ekonomisk politik. Efter att de franska socialisterna i början på 80-talet försökt föra en keynesiansk ekonomisk politik i ett land (och drastiskt misslyckats) letade vänstern efter ett alternativ. EU verkade vara ett rimligt sådant. EU som ekonomisk enhet var/är klart större och mindre sårbart. En större del av handeln sker internt inom EU-området jämfört med inom ett enskilt land. En eventuell stimulans av ekonomin på EU-nivå stannar således inom området i större grad.

Om EU 1994, vid tiden för folkomröstningen, spelade en roll i svenska folkets ögon för hur många som var i arbetslöshet (42% trodde då att EU kunde bidra) så gäller det inte alls längre (9% idag enligt SOM-institutet). En orsak är kanske att strategin (hädanefter kallad EES) inte blev något sådant samarbete. Den ekonomiska politiken har ytterst marginellt påverkats (och handlingsutrymmet att stimulera ekonomin har alltså inte ökat) och istället har processen i allt större grad handlat om mikroekonomiska inslag. Det handlar dels om traditionell arbetsmarknadspolitik (där Sverige traditionellt ligger i framkanten och således inte behöver anpassa sig) och dels åtgärder för att öka arbetskraftsutbudet (främst genom skatte- och bidragsreformer).

Jag har främst studerat svensk implementering (genom intervjuer med 5 nyckelpersoner och en minienkät till 6 socialdemokratiska riksdagsledamöter inom skatteutskottet) och resultatet är i all korthet att EES varit allt annat än styrande för svensk politik. En del åtgärder har förvisso genomförts (kompensation för egenavgifter, maxtaxan osv) som delvis bidragit med det som efterfrågats. Men motiven har alltid varit andra än de som syftar till tillväxt och sysselsättning och de har varit begränsade både i tid och omfattning.

På europeisk nivå visar tidigare forskning att det skett vissa framsteg inom ramen för arbetsmarknadspolitik, jämställdhet och livslångt lärande. När det gäller frågan att öka flexibiliteten med bevarad trygghet har med undantag av ovanstående lite hänt. Min tes blir därför att strategin blir styrande först när den möter politiska förslag som kan sägas rymmas inom en slags politisk konsensus. När arbetsmarknadens parter och den poltiska vänstern och högern tycks vara i stort eniga om åtgärder som ökar arbetskraftsutbudet och förbättrar arbetsmarknadens funktionssätt gör strategin nytta. Men behövs den då? Kanske skyndar den på processen?
Och kanske kan ökande ambitioner på miljöområdet göra också att den ekonomiska politiken blir mer samordnad (och därmed också mer sysselsättningsinriktad i framtiden?

Det här var kort-kort-kort-versionen. Vill du veta/läsa mer så skickar jag gärna över uppsatsen. Maila i så fall till martin.nilsson@tyreso.se eller martinnilsson10@bredband.net

3 comments:

Sanna said...

Ja, men grattis då! Ger ingen prestationsångest alls... ;)
Ser fram emot färska tips på metoder, teorier och andra akademiska viktigheter inför uppsatsskrivandet.

Helena said...

Grattis kursarn! Ska inte nämna när vi egentligen gick den där c-kursen :-) Men det verkar som att du fick ut betydligt mer av den uppsatsen än vad jag fick!
Ha en skön sommar!

Martin Nilsson said...

Sus - jag tror dessvärre att jag redan bidragit med det jag kan mest (dvs ångest). När det gäller teorianknytning i en uppsats så kan nog nästan alla andra människor mer än jag. Men lite prestationsångest skadar väl a andra sidan aldrig...

Helena - Bättre sent än aldrig. Var faktiskt riktigt kul (med undantag av transkribering av 5*45 långa intervjuer som i bästa fall opponenten och examinatorn läste). Funderar på magisterkursen om jag bara hittar tid någon gång...
Misstänker att jag inte kommer komma ikapp dig. Enda chansen är väl att du kommer hem och ägnar dig åt lite hederligt partiarbete (vilket jag vet att många vill...)

Politik
eXTReMe Tracker