Nu vet jag vad studier är värt - eller en och annan tanke om betyg

Jag har idag avslutat mina studier på JMK (journalistik, media och kommunikation vid Stockholms universitet). Jag har gjort det genom att kolla mina betyg för de två senaste kurserna om vardera 5 poäng.

Den uppsats som jag tidigare refererat här som jag lade ner oändligt med tid på och som jag genuint tycker är en kvalitativt och kvantitativt bra produkt (i båda dessa avseenden vida överstigande en b-uppsats) betygsattes med ett G.
Brukar inte klaga på betyg men det blir faktiskt bara begripligt om man helt bortser från ambitioner, forskningsvärde och logik för att i stället i detalj värdera vissa formalia som måhända inte kom med i tidsbristen.

Den kurs som jag var genuint osäker på om jag verkligen skulle tenta av eftersom jag inte hade hunnit läsa (pga stor fokusering på uppsatsen) värderades till ett VG. Det innebär att mitt tidigare rekord - att läsa in en 5-veckorskurs på 3 dagar - nu kan ersättas av 5-veckorskurs på 1,3 dagar och med VG.
Behöver jag berätta hur mycket jag kommer ihåg av kursen?

Tyvärr betygen i ett nötskal. Kortsiktigt lärande och ofta helt utan relevans till barnens/elevernas/studenternas faktiska kunskap.

Nu tillhör inte jag dem som alltid tycker att alla former av betyg alltid är fel. Men det är ju knappast problemet idag. När man läser dagens Mitt i Tyresö så ser man det moderata kommunalrådet Mats Fält beklaga att han sannolikt inte kommer få stöd för att ge betyg i årskurs 1. Två frågor inställer sig; 1. Varför nöja sig där? Kanske kan man ge betyg till de föräldrar som vill redan i förskolan. Utvecklingssamtal kan ersättas av betyg i bordsskick och pott-träning. 2. Varför ha ´kostsamma utvecklingssamtal när man kan få en siffra på ett papper i stället? Det blir ju både billigare och tydligare....

Suck

Detta inlägg är pingat på intressant
Andra bloggar om: betyg,jmk,tyresö,tenta,Stockholms universitet