I alla andra fall hade Bildt fått gå

Carl Bildt är med rätta hårt ansatt idag (precis som de senaste veckorna). I DN skriver Göran Rosenberg om hur Bildt förstör sitt politiska förtroendekapital inte genom att vara verksam inom näringslivet utan genom att vara verksam i den typen av företag som desperat söker politisk legitmitet. Med andra ord köper de genom frikostiga optioner och arvoden Bildts renomé.
Jag har alltid tyckt att Rosenberg är en osedvanligt klok och intellektuell person som ser saker för vad de är. Här understryks det. Medan andra har försökt hitta nästan konspiratoriska kopplingar mellan Bildt och diverse verksamhet träffar Rosenberg mitt i prick. Det är inte vilka företag som helst som Bildt varit engagerad i.

Samtidigt riktar Bertil Torekull kritik mot Bildts bloggande. Många bloggar riktar därefter med rätta kritik mot att detta är mediavärldens sätt att försvara sig mot att deras makt utmanas av bloggen och internet. Denna invändning är rätt och riktig men kanske missar den ändå det som är det riktigt centrala kritiken mot Bildt. Det handlar mer om tonläget och sättet att möta kritiken snarare än var den rent fysiskt framförs. Torekull landar i en avslutning som är svidande "Det är märkligt att inte statsministern själv känner att hans utrikesminister med sina självupptagna fasoner gör narr av hela den allians som, i ett uttryck för behovet av ett nytt icke-patronärt ledarskap, av en majoritet fördes till makten för bara drygt ett halvår sedan. "

Nu kommer det inte att leda till så mycket. Vilken annan minister som helst hade fått gå efter affärerna men inte Bildt. Därtill är Reinfeldt alltför beroende av Bildt för att vinna utrikespolitisk legitimitet, för att vinna de gamla moderaterna och för att inte framstå som den usla regeringsbildare det blir alltmer uppenbart att han är.

Därför fortsätter Bildt att vara en belastning. Och i takt med att han, och politiken, drar ner opinionsstödet blir Reinfeldt allt vresigare och drygare. Snart är det bara Borg, Littorin och Schlingman som vårdar varumärket "de nya moderaterna".

Och visst ligger det något i Torekulls avslutning. När det är obekväma beslut (a-kassan mm) så är regeringen väldigt snabba med att säga att de lever upp till det de sade i valrörelsen. I andra frågor där de inte lever upp till sina nya moderater är det som om valet inte ägt rum...

Detta inlägg är pingat på intressant
Andra bloggar om: Carl Bildt, Göran Rosenberg, Bertil Torekull, Reinfeldt, förtroendekapital, nya moderaterna, Schlingman