Glad!

Spenderar ju numera stora delar av mina dagar i offentliga miljöer som är fulla med människor som försöker bilda sig. Just nu sitter jag på Haninges ypperliga bibliotek och ser ut över säkert 100-talet kunskapssökande människor i alla åldrar och med skiftande etniskt ursprung. Det gör mig både glad och optimistisk. Vilken resurs utgör inte alla de människorna för ett litet land som vill växa (och då menar jag inte geografiskt). Men samtidigt är jag oroad. Kommer försämrat studiestöd, färre platser i vuxenutbildning, en återgång till en föråldrad pedagogik a la Björklund och lägre ambitioner för hur många som får chansen att förverkliga sina drömmar om högre studier göra det mer tomt på biblioteket och i människors törst efter kunskap? Är dock optimist. Så lätt bryter man inte ett hopp och en dröm hos många människor. Om att få lära sig och att växa. Dags att mobilisera motstånd mot den utbildningspolitik som mer än annat präglas av låga ambitioner.