Och så har de ju så kul ihop...

Ett av de avgörande argumenten när Alliansen skulle säljas in som ett samordnat, regeringsduglig och relativt konfliktfritt alternativ var att de (partiledarna) hade så kul tillsammans. Detta till skillnad från det rödgröna alternativ som mest bråkade inför varje budgetförhandling (och som sannerligen - det ska medges - inte gjorde något som helst försök att ändra den bilden).

Nu har vi snart ett års erfarenhet av borgerligt styre och en slutsats är uppenbar - De har inte så kul ihop längre!

De bråkar inom regeringen om politiken (könsneutrala äktenskap, socialförsäkringar, fastighetsskatt, försvaret mm), budgeten (alla tycks ha sina budgetalternativ - men ingen tycks ha regeringens) och mediautrymmet.

Partisekreterare anklagar andra partier inom alliansen för att vara extrema (Fp mot C).

Riksdagsledamöter attackerar regeringen (upphovsrätt, försvarspolitiken). Grupperna i utskotten gör uppror (senast skatteutskottet mot finansieringen av fastighetsskattsslopandet).

Till och med före detta ledande politiker inom borgerligheten tycks tycka det är underhållande att angripa regeringen (Hörnlund om orättvisor, Fälldin och Alf Svensson om samkönade äktenskap).

Listan över borgerliga media, kända personligheter och näringslivsorganisationer som bråkar med regeringen ska vi inte gå in på men den är lång.

Men de har ju så kul ihop...

Glöm bort att de i bästa högkonjunkturen i efterkrigstid med ett sällan skådat pengaregn över medborgarna och stabilt sjunkande arbetslöshet har det sämsta opinionsstöd som noterats sedan 1900-talet.

Glöm bort att de själva inte gjort något för att bryta bilden av en regering i kris. Alliansens hemsida hänvisar numera till regeringens dito. Kritiken är massiv för att de inte gör gemensamma aktiviteter och Reinfeldt har tagit extra lång semester.

För vad gör väl det så länge de har så kul ihop...

Mer och mer framstår bilden av de som har det så kul ihop som en av de mer geniala mediakampanjer som lanserats i Sverige. Säkert kommer den försöka återupprepas vid nästa val. Men då minns väl många hur det egentligen var - eller??

Detta inlägg är pingat på intressant
Andra bloggar om: Alliansen, kul, bråk, borgerlighet, val

Morgan johansson är också här

Nu är det dags för tårtan!

Nu är de gifta!

Nu är Samuel och Soledad gifta. Katolsk ceremoni (och Samuel har lovat att uppfostra sina barn i sann kristen tro) efterföljdes av spontan fotosession i berzeli park. Och nu åker vi spårvagn till Djurgården.

Fin ceremoni och så romantiskt. Återkommer eventuellt med fler bilder under kvällen!

SSU-kongressen pågår...

... klockan 2 på natten. Vissa saker förändras inte. Det är coolt att orka debattera långt in på natten. Visst en del sover säker i bänkarna - men debatten verkar livlig.

Själv går jag och lägger mig efter att ha målat om hallen hemmavid. Godnatt Kålle och alla flitiga ombud!

Verklighetens ironi

Satt länge idag och skrev en artikel till Mitt i Tyresö om det moderata kommunalrådet Mats Fälts tokiga agerande. Bakgrunden är att det först kom en undersökning som visade att många Tyresö-bor känner sig otrygga. Många känner otrygghet inför att vara ute på kvällen och alltför få känner polisiär närvaro. Polisnämndens vice ordförande Mats Fält är bara så tyst om detta.
Därefter kommer nyheten om omfattande skadegörelse på Strandskolan. Barn- och utbildningsnämndens ordförande Mats Fält vägrar att se något som helst ansvar för att han under många år rustat ner och stängt igen exempelvis fritidsgårdar. Nej, Fälts svar är att skolan kan behöva undervisa mer om moral.

Min poäng i inlägget var att det nog i och för sig kan vara bra (om skolan nu har några resurser till detta efter Fälts besparingar..) men att det är otillräckligt och att man både behöver jobba med förebyggande (där fritidsgårdar och andra mötesplatser är viktiga funktioner) insatser, värderingar, polisiär verksamhet och kameraövervakning på utsatta områden.

Men Fält gör inget av det. På den legitima frågan vad kommunen gör för att öka tryggheten avsäger han sig allt ansvar.

Väl klar med denna viktiga och klarsynta insändare packar jag ihop för att gå hem. Då är det bara datorn, nycklarna och plånboken som ska packas ner. Och då gäller det bara att hitta var plånboken lagts. Plånboken, plånboken, plånboken. Efter två timmars letande (på rum och i affärer jag handlat i) tvingas jag nog medge att jag kanske inte kommer återse den och att den kanske försvunnit på ett inte helt lagligt sätt. Nåja, sådan är väl verkligheten.

Jytte for president (och Vepsä också)

Följde debatten inför ordförandevalet och var uppriktigt glad över flera inlägg. Tyckte såväl Daniel Mathisen som Jens Olsson uttryckte ordförandefrågan bra.

Och som alltid i ordförandeval blir talet efter lysande. Jytte Guteland bröt inte mot den traditionen.
Jag är så övertygad om att kombinationen med den erkänt duktiga Mattias Vepsä blir precis vad SSU behöver.

Naturligtvis kommer mycket av deras första insatser bli att bli företrädare för hela förbundet. Det borde dock bli mycket lättare än vid tidigare tillfällen då det inte finns någon stor åsiktsskillnad att tala om.

Men det är knappast ett ansvar bara för den nyvalda ledningen. Lika mycket är det ett ansvar för den förlorande sidan att ta aktiv del och samarbeta.

Vlasic är cool,

2.07 är så bra, Svts kommentatorer är det inte. Att mitt under 3000 meters-loppet i bakgrunden höra jublet för att Vlasic tagit 2.07 och sedan upptäcka att kommentatorerna låtsas som inget är att nedvärdera publiken...

Och i morgon håller jag på...

...Jytte Guteland. Det är naturligtvis upp till SSU att välja sina företrädare. Samtidigt kan jag inte som gamling låta bli att tycka att SSU nu som en fortfarande rätt sårbar organisation skulle må bra av en ordförande som har stöd i olika åsiktsinriktningar.

Jag känner inte Jytte så bra men vet att hon har med sig många erfarenheter och kunskaper som jag tror skulle vara bra för SSU.

Båda kandidaterna tillhör såvitt jag förstår det traditionella insider-distrikt. Med det menar jag att de tillhört grupperingar som haft god representation i styrelser och på expeditionen. De har också varit ledande i det som kommit att kallas högerfalangen.
Det som jag ändå tycker skiljer ut Stockholms län från andra "högerdistrikt" är att de periodvis varit beredda att skilja ut sig från sin traditionella grupptillhörighet för vad som förvisso ofta är egenintresse men också vad som är bra för organisationen som helhet.
Kalmar har tvärtom tillhört den hårda kärnan i "högern" och byggt upp hela sin maktbas på konflikten mellan vänster och höger. Känns därför lite tveksamt när Laila försöker framställa sig som outsider som missgynnas av etablissemanget.

Så go for it Jytte. Och vinn mandatet att hålla ihop förbundet.

Mest maskrosor i Tyresö?

Klippte gräset idag och undrar om inte jag har den finaste maskros-samlingen i Tyresö?
Tur att man har så toleranta grannar... Kanske beror det på att de (i alla fall några) tycks ha samma liberala inställning som jag till trädgårdsskötsel.
Tack för det!

Tänker varje år att jag ska...

...gå på DN-galan. Annat kommer alltid emellan - eller så tror jag egentligen att man ser allt mycket bättre på TV. Som vanligt kul att se friidrott. Kul också med bra svenska prestationer (Holm, Mustafa mfl). Mindre kul när man försöker göra högst mediokra svenska resultat till något storartat. Kronberg (på 110 meter häck) måste vara mästare på att boosta sin egen prestation. Ett annat mer riktigt sätt att beskriva det är att peka på att han var näst sist och en halv sekund efter vinnaren (som tydligen ännu inte var uttagen till USAs lag till VM).
Men även om jag inte gillar idrottsnationalism (när man bortser från goda prestationer från idrottare från andra länder) så ser jag med spänning på systrarna Kallur nu.

Dag 1 av det nya hälsosamma livet

Och jag har återupptäckt det fräscha i riktigt riktigt kallt vatten. Tror jag förbrukat 15-talet isbitar per dag på sistone.
Har också upptäckt några av Tyresös många cykelvägar. I morgon prövar jag nog fler.
Kul, aningen svettigt och man ser saker man inte brukar se.

Nu börjar det nyttigare livet...

Ja, jag vet att det har sagts förut men nu gäller det. Nu när arbetet kör igång tänker jag försöka arbeta bort de där extra sommarkilona som så lätt samlar sig när man får lite för mycket god mat och gott vin i sig - och när man rör sig aningen för lite.

Så nu börjar det. Gymträning, cykling till jobbet och trappgång i stället för hiss på jobbet ska vara normen (även om viss del av träningen inte kommer igång nu på grund av fotskadan - se nedan).

Nyttig mat (inte minst lunchen - vilket enligt en tidigare granskning lär bli en utmaning i Tyresö centrum - återkommer med en rapport om detta senare), inga friterade historier, godis (popcorn undantaget - det är ju trots allt en grönsak) eller bakverk (suck) och enbart alkoholhaltiga drycker till fester.

För att sätta lite press på mig själv erbjuder jag härmed en 20:a i belöning till den som ser mig inta något av ovanstående.
Återkommer med viktrapporter framöver...

Detta inlägg är pingat på intressant
Andra bloggar om: Tyresö, vikt, träning, godis, belöning

Premier i utbildningsfabriken

Leijonborg har kommit på den briljanta ide'n att den som utbildar snabbt och effektivt i högskolan ska få en premie för det. Som nyutexaminerad så funderar man ju på om mina 17 år (från start till examen) skulle vara kvalificerande?

Nåja, jag klarar mig nog utan. Tror nog faktiskt att de flesta studenter i rätt liten grad låter sig styra av eventuella premier efter utbildningen. Möjligtvis kan förbättrad ekonomi under studietiden minska arbete vid sidan om och öka utbildningstiden. Annars tror jag att det är så många andra saker i livet som är styrande för hur lång utbildningen tar.

Men även om premien vore effektiv skulle jag nog vara tveksam till den. Vad den säger är nämligen att det spelar ingen större roll vad du lär dig eller under vilka former du gör det. När allt fler pratar om livslångt lärande och behovet om att löpande uppdatera kunskap så pratar regeringen om att yngre ska läsa mer koncentrerat (läs effektivt).

Skadad

Sol kan aldrig vara bra. En dag med sol och man blir skadad. Har åter efter ett antal "dåligtväderdagar" i Stockholm (då jag likt "alla andra" rustat hemmet) begett mig till stugan på Visingsö. Började dagen på Kumlabybadet (uppvärmd kommunal pool) och fortsatte på stranden (garanterat icke-uppvärmd Vättern). Hem, hänga upp kläder, slappa - tänkte jag.

Men för stora badtofflor (lånade eftersom jag glömt mina) och en stentrappa satte stopp för det. Jag föll pladask och på något sätt lyckades jag åstadkomma ett stort hål i min tå. Borde väl egentligen sys men det är för krångligt här utifrån ön så vi får se om läkeköttet fixar det.

Men misstänker att badsäsongen tog slut precis när den skulle till att börja.
Tur att man ska börja jobba på måndag. Och kanske bra för arbetsmoralen!

Det är svårt att flytta vuxna katter

Söndags kväll och barnen tittar på Kalle Anka-dvd innan de ska gå och lägga sig. Själv är jag för trött för att orka ta itu med något projekt. Sätter mig ner för att se något lättillgängligt på TV. Bläddrar igenom och konstaterar (återigen) att 23 (eller hur många de nu är) kanaler inte är en garanti för att man ska hitta något man vill se.

Vänder tillbaka till Svt som ändå brukar kunna ha ok program - hittar då "Det är svårt att flytta vuxna katter", konstaterar att det går samtidigt som djurgalen i ettan och tänker att nu får de väl ge sig - två djurprogram samma tid! Inget för en av djur så totalt ointresserad person som jag.

Men fastnar ändå på tvåans dokumentär som visar sig handla om två äldre personer, Greta och Albert, som står inför valet om de ska lämna sitt egna boende för ett äldreboende.
Först stannar jag upp för att se om det är något som kan vara bra att se för ett kommunalråd i Tyresö som delvis ska syssla med frågorna.

Men snart är jag fångad av hur nära och kärleksfullt de visas. Hur filmaren kan vänta in svaret. Hur både glädjen och bitterheten över det levda livet kommer fram. Hur familjens självklara men ofta svåra roll visas. Hur humorn inte upphör för att man råkar ha fyllt 91 år. Hur svårt det kan vara att förstå att man är i olika skeden i livet. Hur svåra val kan vara verkligen svåra och livsavgörande.
Och hur just mänskligt alltsammans är.

Tack Johan, Greta och Albert!

Det går inte återge. Det måste ses. Det ligger på nätet.

PS Det kanske inte behövs sägas men jag tror att TV4 har en del att lära...

Detta inlägg är pingat på intressant
Andra bloggar om: Tyresö, Det är svårt att flytta vuxna katter, äldreboende, svt, dokumentär

Tall ship race

Skulle nog i vanliga fall blivit aningen irriterad när jag idag drog från lugna Tyresö in till stan för att titta på Tall ship race. Väder som ena stunden är tokvarm sol (vad gnäller han nu om?) och nästa hällregn. Folk nog att irritera en till döds och alla försök till kollektivtrafik i området inställd.

Men, men, men. Häftiga båtar, mestadels solig söndagspromenad, lunch med utsikt över Stockholms vatten och racets parad gör att man kan förlåta det mesta. Paraden var så häftig - vartannat inslag bestod av militäriskt klädda och disciplinerade sjömän (uniformer!) och vartannat var helt galna ungdomar som klätt ut sig i lite vad som helst (total oordning!). Coolt. Bäst var ändå de sjungande norrmännen. Visar att sjömän kan vara roliga också.

Detta inlägg är pingat på intressant
Andra bloggar om: Tyresö, Tall ship race, båtar, parad, norrmän

Mio slår nytt rekord...

Länge har jag trott att Ikea har de mest krångliga monteringsinstruktioner som finns. Jag omprövar helt detta - Mio slår alla rekord. Köpte ny hatthylla (Bond) och tänkte att det blir en enkel match. Men jag lovar att det varit enklare utan. Ikea kom tillbaka - allt är förlåtet.

Kanske imponerar inte heller deras produktnamn på mio. Man jämför ju med IKEA och deras charmiga namn. OK, jag är smålänning men jag tycker fortfarande det är kul att gå på IKEA och hitta möbeln Bankeryd.

Mio försöker nog sig på något liknande men Mio är ju lite mer Upmarket så där Ikea nöjer sig med Karlstad, Klippan och Tylösand så vill Mio vara mer internationella. Därför blir det namn som Amalfi, Berlin, Oxford och Rangoon (Ok, Ystad finns också - men det är också exotiskt på sitt sätt).

Men man funderar ju på hur de tänkt när man på det lokala Mio-varuhuset möts av en rotting-utemöbelgrupp som heter Pattaya. Orten är såvitt jag känner till (ö)känt för såväl prostitution som organiserad brottslighet.
Man undrar ju vilket Mio vill bli förknippad med?

Nu ska man i ärlighetens namn säga att gruppen inte finns på Mios sida på nätet. Det betyder väl att modellen är på in- eller utgång. Låt oss hoppas på det senare.

TV4-dokumentärer och Plymouth-bröderna

Tror att det är dags för två favoriter i repris.

I onsdags sände TV4 "dokumentären" Jag tänder på amputerade.
Jag har tidigare skrivit (tror jag) om TV4:s allt hemskare så kallade dokumentärer. Ja, jag vet att man kan ifrågasätta om de ska kallas dokumentärer men TV4 själva envisas med det. Nåväl det är väl deras sätt att uppfylla vad de själva åtminstone tidigare valt att kalla kommersiell public service. Och det är väl en bra illustration till vad det skulle kunna innebära.

Plymouth-bröderna fick uppmärksamhet på nyheterna idag. Det målades en rätt sympatisk bild av gruppen dock hela tiden ackompanjerad av det i mina ögon riktiga epitetet den mest extrema och slutna kristna rörelsen i Sverige.
Man kan ha många synpunkter på rörelsen och det är naturligtvis sorgligt att barn som redan tidigare lever under hård press och utan omvärldskontakter riskerar att isoleras ytterligare.

Men det som är riktigt upprörande är att skolverket väljer en så formalistisk tolkning av sitt uppdrag. Bara en rörelse uppger sig vilja följa läroplanen och anställer en rektor som har erfarenhet är det tydligen ok att starta skola.
Att sedan rörelsens själva värdegrund säger att kvinnor värderas lägre än män, att man inte i exempelvis måltider vill beblanda sig med icke-troende (i den bemärkelsen som Plymouth-bröderna står för), att man inte använder datorer och att man inte tror en allsidig religionsundervisning samt på sex- och samlevnadsundervisning (som man tidigare har velat slippa ifrån i den kommunala skolan) betyder tydligen ingenting för skolverkets byråkrater.

Det är sorgligt för en som in i det längsta försvarat friskolornas existens, berättigande och kvaliteter att konstatera att det nuvarande regelverket ger total anarki, bristande kvalitet och barn som isoleras från omvärlden.

Det är hög tid att ställa högre krav på all undervisning (offentlig och privat). Det handlar trots allt om våra barn. Och det tycks som om att skolverket tappat förmågan att göra den bedömningen. I stället borde kommunerna ges möjlighet att ställa upp och följa upp kvalitetskrav. De befinner sig trots allt närmare barnens verklighet.

PS Vi får hoppas att inga nazister kommer på tanken att säga sig vilja följa läroplanen och hittar en rektor med småskumma värderingar som ställer sig till förfogande.

Sliding doors igen...

Lugn hemmakväll som borde ägnas åt läsande, skrivande, tänkande eller motionerande - och så fastnar man framför Sliding doors - säkert för 10:e gången. Kanske beroende på de charmiga skådespelarna och feelgood-känslan men mest på grund av att det handlar om ordet om. Vad hade hänt om bara en liten del av verkligheten förändrats? Och ja jag gillar kontrafaktiska berättelser.

Annars har dagen ägnats åt shopping (outlet i Vingåker) och flyttning (dock inte egen). Nu är jag tillbaka på Visingsö för slutet på semestern.