Verklighetens ironi

Satt länge idag och skrev en artikel till Mitt i Tyresö om det moderata kommunalrådet Mats Fälts tokiga agerande. Bakgrunden är att det först kom en undersökning som visade att många Tyresö-bor känner sig otrygga. Många känner otrygghet inför att vara ute på kvällen och alltför få känner polisiär närvaro. Polisnämndens vice ordförande Mats Fält är bara så tyst om detta.
Därefter kommer nyheten om omfattande skadegörelse på Strandskolan. Barn- och utbildningsnämndens ordförande Mats Fält vägrar att se något som helst ansvar för att han under många år rustat ner och stängt igen exempelvis fritidsgårdar. Nej, Fälts svar är att skolan kan behöva undervisa mer om moral.

Min poäng i inlägget var att det nog i och för sig kan vara bra (om skolan nu har några resurser till detta efter Fälts besparingar..) men att det är otillräckligt och att man både behöver jobba med förebyggande (där fritidsgårdar och andra mötesplatser är viktiga funktioner) insatser, värderingar, polisiär verksamhet och kameraövervakning på utsatta områden.

Men Fält gör inget av det. På den legitima frågan vad kommunen gör för att öka tryggheten avsäger han sig allt ansvar.

Väl klar med denna viktiga och klarsynta insändare packar jag ihop för att gå hem. Då är det bara datorn, nycklarna och plånboken som ska packas ner. Och då gäller det bara att hitta var plånboken lagts. Plånboken, plånboken, plånboken. Efter två timmars letande (på rum och i affärer jag handlat i) tvingas jag nog medge att jag kanske inte kommer återse den och att den kanske försvunnit på ett inte helt lagligt sätt. Nåja, sådan är väl verkligheten.