Lysande i Örebro - lärdomar för oss andra

Hockeyn var ju sådär. Melodifestivalen var väl bra - men för en engagerad politiker så är nog ändå helgens val det där vi tittar mest i tabellerna.

Det gick bra för Socialdemokratin i båda valen och det befäster bilden av att när väljarna tittar på vem som är bäst på att värna välfärdens centrala verksamheter som vård, skola och omsorg så är det vi Socialdemokrater. Det är ju inte så konstigt egentligen. Ett (moderat) parti som alltid värnar skattesänkningar framför pengar till välfärden kan inte ens med ett stort propagandamaskineri i längden framstå som de som värnar välfärd.

Särskilt bra gick det för vännerna i Örebro. Det glädjer mig extra eftersom jag nu vet att Lena Baastad kan bli kommunstyrelseordförande på riktigt samt att den progressive och förnyande socialdemokraten Björn Sundin kan fortsätta som kommunalråd med ansvar för samhällsbyggnad.
Lite glad är jag också för att Tyresös förra kommunchef Staffan Isling nu också får en förhoppningsvis (det behövs ju en del förhandlingar till) tydlig majoritet att jobba med.

Två lärdomar vill jag ta med från Örebro.
Politiskt - man behöver inte se tillbaka för att vinna. S i Örebro berättar överst på sin hemsida om jobben och kvaliteten i förskolan/skolan. Det är ingen nostalgitripp - det är politik för en kommun som vill vara framtiden.
Organisatoriskt - ingen, jag säger ingen, har fört ett sådant massivt mobiliseringsarbete som (s) i Örebro - både under denna och ordinarie valrörelse. Det märks och det ger resultat. Vi behöver alla fortsätta arbetet med att synas mycket mer mellan valen. Därför är jag så glad över arbetet som nu sker i Tyresö. En bit på vägen - men vi behöver göra mer...