Har alltid gillat aktiviteter och att göra saker på semestern. Har nog lite föraktfullt tyckt att det där med att se saker och beundra utsikter är överskattat.
Börjar man bli gammal när det där ändras? Upptäckte till min förfäran under mitt Göteborgs-besök att jag var måttligt road av Liseberg och åk-atraktionerna.
Har inte heller gjort något mer våldsamt eller fysiskt utmanande under sommaren (ja, det skulle kanske vara promenaden till Caldan då - men även där blev det mycket vyer).
Nu verkar det alltså istället vara vyer som gäller. Väl medveten om att vyerna naturligtvis stå för något annat också - en sinnesstämning, en måltid, en dryck, ett kul citat från barnen eller så. Det är ändå ofta vyerna som gäller som minnet.
Sommarens topp-tre ser därför ut så här;
3. Sol som lyser upp klar himmel - mitt i natten sett från Visingsö. Påminner om ett kallt bad i Vättern och ett ljus som slår det mesta.
2. Moris Farms i Massa Maritima. Förutom gott vin en fantastisk uppfart (ja, jag tycker om alléer), en kul uppsättning djur för barnen att leka med (papegoja, hund och vildsvin - ja det sista kanske inte barnen lekte så mycket med) samt en vy som både är storslagen i framkant och ger både vinodlingar och medelhavet i bakgrunden. Storslaget.
1. Hotel Avalon och dess Pool. Därnere pågår stressen och storstadens puls. På taket till Hotel Avalon 7 trappor upp råder lugnet. Genom poolens glasade kanter och botten som sticker ut några meter över fasadkanten ser du folklivet. Under vattenytan ser du konturerna av husen och du anar spårvagnens rörelser. Mitt i folklivet men ändå så långt bort. Jag låg i timmar och bara njöt.
Hotellet lär vara ett av få Feng Shui-diplomerade i Sverige. Jag vet inte riktigt vad det innebär (tydligen att alla färger och former är utarbetade för att ge hotellets gäster en så behaglig hotellvistelse som möjligt - enligt hotellets hemsida) eller för den delen vad det innebär att vara design-hotell. Men lugnt, avkopplande och alldeles härligt är det (och nej jag får inte betalt för att skriva det här...)
Det mest spännande är när poolen ska rengöras och poolskötaren tvingas långt ut på kanten. Men han förklarar lugnande att han som gammal bergsbestigare är van vid mycket värre saker...
Detta inlägg är pingat på intressant
Andra bloggar om: Avalon Hotel, pool, "Feng Shui", designhotell, Moris Farms, vin, solnedgång, Visingsö
"Dessa barn behöver förebilder, de behöver människor som kan förstå dem"
"Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål - måste jag först finna henne där hon är och börja just där" (efter Sören Kirkegaard)
"För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer än vad hon gör men först och främst förstå det hon förstår - Kan jag inte detta kan jag inte heller hjälpa någon"
"De var underbar även om de såg vilda ut"
"Även en vild värld kan förändras"
"Nu var de inte längre dessa elever som visste vad de inte var bra på utan nu var de väldigt väl medvetna om vad de var bra på"
"ungdomar det de behöver är bekräftelse, beröm, uppmuntran och kärleksfull vägledning - vi äldre bör lära oss vikten att se våra ungdomar med förtroendes ögon - att de känner att det är uppriktigt - då älskar de tillbaka, de stimuleras att vilja skaffa ännu mera kunskap, de vill göra bra ifrån sig"
Stavros Louca (lärare på Rinkeby-skolan men kanske mest känd som matematikläraren i TV-programmet Klass 9A - som fick bästa betygen i nationella proven) från sitt Sommarprogram.
Citaten står för sig själva. De blir extra viktiga när senaste statistiken från SKL (Sveriges kommuner och landsting) visar att Tyresös skolor underpresterar.
Jag är övertygad om att Tyresös elever och lärare kan bättre om de får chansen att både ställa krav, ge kärleksfull vägledning och bekräftelse.
Men får de det när lärartätheten är bland de sämsta i Sverige?
Finns det tid att se varje elev då, Mats Fält?
Detta inlägg är pingat på intressant
Andra bloggar om: skolan, Stavros Louca, "Klass 9a", Tyresö, Sommar, Moderaterna
Göran Hägglund (Kd) och Sture Nordh (TCO) argumenterar idag för ett införande av ett skattemässigt gynnat individuellt kompetenssparande. Det är bra och det behövs. Det handlar om en rimlig chans att ställa om till nya krav på arbetsmarknaden.
Problemet är emellertid inte att det sagts för lite i frågan. Tvärtom har det föreslagits många gånger - senast av oss socialdemokrater.
Under den tidigare socialdemokratiska regeringen slopades dock sorgligt nog det förslag och de pengar som fanns reserverade. Nu gör Hägglund samma sak. Pratar om en bra reform som borde genomföras men som även i Hägglunds regeringsutövande stannar vid opinionsbildande debattartiklar snarare än genomförande.
Det är emellertid inte omöjligt att regeringen så småningom kommer presentera något halvdant förslag och det borde få inte minst LO att fundera på hur de agerat i frågan. Istället för att driva fram ett socialdemokratiskt alternativ som kunde nå breda grupper och ge fler chansen till återkommande kompetensutveckling valde de att stoppa förslaget (ja, det var LO som fick den dåvarande regeringen att skrinlägga det förslag som då fanns framme). Nu får man istället antingen ett dåligt borgerligt förslag (helt utan fördelningspolitiska ambitioner - och helt inriktade på övre medelklassen) eller inget alls.
Och under tiden är fler LO-medlemmar på väg in i arbetslöshet. Utan a-kassa (tack för det regeringen - kommer kosta kommunerna ökade socialbidragskostnader, vilket innebär mindre pengar till skolan och andra välfärdsverksamheter) och utan bra chans till utbildning för att förebygga arbetslösheten (LO-linjen tycks vara att man ska vänta in arbetslöshet innan man får utbildning).
Det är uppenbart om man tittar på budgetar och konkreta förslag att socialdemokraterna klart vinner frågan om vilka som ser kompetens, kunnande och utbildning som lösningen på tillväxt, arbetslöshet och individuell växt.
Men i just frågan om individernas ansvar och möjlighet till egen utbildning finns en del kvar att göra. Det står inte i motsats till de bra satsningar i ungdoms-, vuxen- och högre utbildning som partiet vill göra. Men det känns som om Östros och Sahlin förstår det (till skillnad från vissa företrädare).
Detta inlägg är pingat på intressant
Andra bloggar om: kompetensutveckling, Hägglund, "Sture Nordh", utbildning, regeringen, LO, Östros, Socialdemokraterna
Förra sommaren bara regnade det - hela tiden. I år är det bara varmt hela tiden. Varför blir det aldrig lagom?
Nåja, inte klaga över bra väder. Tar just nu min helt egna dag (brukar göra det en gång varje sommar) då det bara är mina önskemål som styr. Har besökt gamla vänner i och på vägen till Göteborg (och nu vet jag att det E20 behövs rustas upp).
Och har nu en dag då jag ska turista en del. Känner att jag kan Göteborg så dåligt (behöver lära mig hitta och känna till mysiga stadsdelar lite bättre.
Men innan dess blir det bad och lite politiskt arbete.
Efter 20 år (och antagligen två år efter det att den sändes första gången) ser jag uppföljningen av på rätt sida älven. För er som inte sett den så är det ett dokumentärt reportage av Janne Josefsson om villkoren och förutsättningarna för uppväxt i Biskopsgården respektive Örgryte. För er som likt mig inte känner Göteborg så väl kan jag berätta att Örgryte är den mer priviligerade stadsdelen medan Biskopsgården väl är den rakt motsatta.
Det som, i mina ögon, gör dokumentären stor är att den så tydligt visar inte bara på de ekonomiska utan också sociala och kulturella klyftor som finns i samhället. I min SSU-generation är vi uppvuxna med filmen. Det var ett sätt att pränta in samhällskritiken - att aldrig vara nöjda - att alltid se hur människor beroende på sin bakgrund stängs ute och hindras från att växa som individer.
På SSU-kurserna retade vi oss något alldeles enormt på politikerna i programmet - och kanske speciellt den socialdemokratiska - som inte ville se problemen och som hela tiden försvarade systemen snarare än att våga säga att systemen inte lyckats med det som var deras syfte - att ge människor även från arbetarklassen makt och självförtroende nog att kunna styra över sin egna liv.
Denna insikt kom sedan att utvecklas till den egenmaktsdebatt som så mycket präglade min SSU-generation. Och ibland kan man tycka att det finns väl många socialdemokratiska politiker idag som hellre försvarar systemen än människorna de finns till för. När jag var aktiv i Jönköpings socialdemokratiska partidistrikt mötte jag människor som såg som sin livsuppgift att stoppa friskolor eftersom de förväntades hota de kommunala skolornas existens (som om de vore målet för socialdemokratisk politik) eller förvärra segregationen (ja, det draget finns men vilket programmet visar - den finns redan i boendet).
Nu är jag aktiv i en miljö där så gott som alla socialdemokrater ser värdet av att ge fler människor makt över sitt eget liv och vilken betydelse kunskap och en skola som ser, bekräftar och lyfter eleverna har i detta sammanhang.
Visst kan man ha många invändningar mot Josefssons reportage. Det är knappast nyanserat. Det visar ytterligheterna i Göteborg (och glömmer kanske hur även mellanskiktet i samhället begränsas av en gammaldags hierarki). Historien var knappast fri från klassklyftor så som Josefsson försöker göra gälalnde i någon slags glorifiering av 50-, 60- och 70-talen. Det är naturligtvis som alla Josefssons och genrens dylika inslag vinklat mot ett visst givet resultat.
Och vi som är politiker förväntas inte gilla det eftersom vi gärna vill ha alla fakta på bordet och att fler ska se det vi ser att världen inte är svart eller vit.
Själv brukar jag ibland hålla som en stor retorisk framgång när jag som riksdagsledamot lyckades genomföra en intervju med en Striptease-reporter (Thomas Lundqvist tror jag) under 1,5 timme med påslagen kamera och han lyckades bara klippa in ett citat (som dessutom inte var speciellt besvärande). Hemligheten? Låt aldrig en mening som passar in i reporterns vinkling avslutas utan att du säger emot den. Ingen paus mellan din självkritik och bemötandet av densamma. Om man möter en elak reporter hjälper ingenting men det kommer se konstigt ut och det blir besvärligt att använda i redigeringen.
Reportaget som sådant (handlade om arbetet i den dåtida energikommissionen som jag då varit medlem i) upplevde jag då som ytterst vinklat och tendentiöst. Men sett på det i backspegeln var det en ok vinkling.
Och ofta har ju reportarna en poäng i att även om verkligheten varken är svart eller vit så upplevs den ofta så av människor som har det svårt (eller lätt för den delen).
Men det som gör mig lite fundersam efter att ha sett uppföljningen är att ingen av eleverna från Örgryte ville delta genom att berätta vad som hände sedan. Det känns tråkigt och man får intrycket att det beror på att de kände sig "misshandlade" i det ursprungliga reportaget. De som har sett det kan dock inte hävda att det slår mot eleverna som individer.
Kvar blir då känslan av att överklassens barn i Örgryte inte vågar stå för sina förutsättningar och samtidigt kunna se andras villkor. Jag har aldrig riktigt förstått det där. Man måste väl rimligtvis kunna känna stolthet över vad man uppnått som individ och samtidigt kunna se att man har haft olika förutsättningar. Jag gör det. Jag är stolt över det "övre medelklassliv i den trygga förorten" som jag lever och skapat av mitt liv. Samtidigt är jag medveten om var jag startade ifrån och vilka förutsättningar jag haft. Och inte minst viktigt jag är medveten om att alla inte har samma förutsättningar. Det är därför jag slåss för mer lärare i skolan som kan ge alla barn en bra chans, inte bara de som har förutsättningarna hemma redan från början.
Denna insikt om männiksors olika förutsättningar måste ju rimligtvis mina nu nästan jämnåriga från Örgryte också ha.
Men när man inte vill vara med i programmet, stå för den här stoltheten över vad man själv åstadkommit och samtidigt våga stå för olika förutsättningar så får man ju lätt känslan av att de i sämsta fall försvarar den komparativa fördelen de haft och vill verka för den även i framtiden. I bästa fall bara att de är lika omedvetna om de strukturella orättvisorna som vissa av mina partivänner i sämsta fall är omedvetna om individen som målet för politiken.
Tyvärr kan jag inte riktigt placera in Tyresös moderater och deras motstånd mot satsningar på skolan i detta. Antíngen vill de värna priviligier för de välbeställda som utgör deras kärntrupper eller så ser de inte hur fler barn och ungdomar från invandrargrupper, arbetar- och medelklass kan växa och berika både sig själva och landet om de bara får chansen att frigöra sig från strukturella orättvisor i samhället.
Detta inlägg är pingat på intressant
Andra bloggar om: På rätt sida älven, Örgryte, "Biskopsgården", Tyresö, Janne Josefsson, Thomas Lundkvist, Striptease, SSU
I semestertider hinner man ju se en del roligt. Man tittar nog helt enkelt mer på saker i omgivningen. Här kommer två företagsbudskap som kvalade in - på olika sätt.
Först IKEA där jag kom fram till en tom, för tillfället obemannad disk vid tag-självlagret och möttes av denna skylt. "vårt mål är att hjälpa en kund vid våra servicediskar samtidigt som vi har tre som väntar" står det - ordagrant. Tänkte att jag väl får vänta in några till kunder så att vi kan uppfylla IKEAs mål.
Det andra företaget som förgyllt min tillvaro är Kungsängen - ett sängföretag (som namnet antyder) med sängar vid namn Wasa, Gustav (i sex olika versioner), Karl, Oscar och Erik. Kanske är det svårt att se på bilden men de annonserar nu i alla fall sin senaste produkt - gästsängen Daniel. Misstänker att de hade rätt kul på såväl sängföretag som annonsbyrå när den skulle göras.
Som jag tidigare skrivit om begav jag mig en dag ut på en alltför lång promenad en dag och då blev det en del bilder av tvivelaktig kvalitet (mobilkameror...) som ändå minner om det fina. Så här kommer de (när jag nu lärt mig hur man för över bilder från telefonen utan sladd).
Grannbyn Gavorano (blir det vackrare?)
Jag har vunnit 3.830.000 euro i sammanlagt tre olika lotterier som jag absolut inte deltagit i. Inte illa.
...
Hur många sladdar måste man ha med på en ordinär semester. Jag vet inte - men tyckte att jag packade väskan full - likväl upptäcker jag att sladden mellan datorn och telefonen glömdes kvar. De fullt medvetet kvarlämnade sladdarna till kameran och videokameran (de var ju fulladdade) visade sig behövas mycket snabbare än väntat.
Tänk om det fanns några tillverkare som försökte samordna batterier, sladdar och kopplingar...
... och upptäcker att vågen hävdar en sisådär -2. Kanske inte vad man trodde efter en diet av pasta, Crustinis, pommes (speciellt Kents variant med rosmarin-smak var en upplevelse som lever kvar - tänk att vanliga pommes kan vara något man minns matmässigt...), glass, vin och pizza.
Nåväl försöker underhålla nedgången genom att klippa det otroligt långa gräset med handjagaren inställt på lägsta nivån - det är bra träning det.
Det platsar faktiskt på min topp-tre-sommarträningslista;
1. Power-walk på stranden i Castiglione. Med sol och vind rakt i ansiktet och den varma sand mellan tårna. Bra musik i spelaren - blir det mer livskvalitet?
2. Gräsklippningen - ett riktigt grovjobb - har till och med fått valkar i händerna men jisses vilken bra träning och vad mycket man hinner tänka.
3. Gymet som är trevligt sommartomt - dessvärre har de öppettider därefter.
Lite mer Italien-betraktelser så småningom.
Hoppsan - inte alltför ofta man känner en stor lust att rekommendera en artikel skriven av chefredaktören på inte helt radikala Neo Peter Wennblad.
Men jag tror att han träffar helt rätt i sin analys av vår statsminister och hans beslutsunderlag. Där är känslor och lyssnande förbjudna. Doktriner och teorier desto mer i centrum. Och man kan fundera på vad som egentligen skiljer från Bildt och Lundgrens självtillräckliga och tondöva parti.
Egentligen kanske ett större parti för moderaterna än mig. Men både när det gäller FRA och a-kassan tenderar ju besluten att ha påverkan på människors vardag här och nu. Så visst är det vårt problem om inte statsministern lyssnar.
Detta inlägg är pingat på intressant
Andra bloggar om: Reinfeldt, FRA, "lyssna", Bildt, Neo, a-kassan
Nu går jag på sommarlov.
Hallå - vänta - jag är kvar ännu och tänker vara det då och då på bloggen. Hur ofta beror på en mängd faktorer som tex hur lätt är det att få ett italiensk kontantkort att fungera till det mobila bredbandet (jo, jag har läst alla varningstexter om höga kostnader i tidningarna), hur mycket regn faller det ute, hur uttråkade verkar mina barn bli när de inte kan spela tv-spel på en månad osv...
Men först bär det alltså av till Italien. Där väntar bad, sol och god mat. Och en och annan tur till grannbyn blir det nog också.
Därefter Visingsö för att avslutas med Halland och Skåne och släkten.
Avkoppling är naturligtvis påbjudet men också att när lugnet infunnit sig ta mig tid att reflektera och begrunda det som varit under året. Då hoppas jag också kunna komma tillbaka med de tankar jag haft efter mina skolpraktiker i våras som jag utlovat tidigare här på bloggen.
Politiken då? Jo, så länge de borgerliga politikerna fortsätter komma med underliga förslag så finns det nog underlag för blogginlägg. Idag ska Odell avskaffa värnskatten (dagen efter socialdemokraterna haft seminarie om de ökande klyftorna i samhället) och Hans Blix fortsätter sitt korståg för mer kärnkraft. Samtidigt är han förvånandsvärt ärlig. Alltid annars brukar kärnkraftsanhängare ställa farlig kärnkraft mot likaledes farlig kolkraft. Nu medger han att alternativet är många vindkraftverk där invändningen huvudskligen är av estetisk karaktär. Välj mellan fult elelr farligt alltså. Jag vet vad jag väljer!
Men det finns ju inte bara tokar och negativa nyheter där ute. Min kollega Lago i Södertälje lyser upp en del av tillvaron.
foto: www.fotoakuten.se
Reinfeldt har bestämt sig för att lämna moderaterna. Det gör han rätt i. Mer intressant är hans motivering. "Jag är för ett mänskligare samhälle och inte ett sådant som dagens moderater står för. FRA är ett avskräckande exempel."
PS Glömde jag säga att det handlar om Lars-Olof i Vetlanda...
Detta inlägg är pingat på intressant
Andra bloggar om: Reinfeldt, FRA, "Moderaterna", mänskligare,
Foto: www.fotoakuten.se
Tillbaks från midsommar känner man väl sig inte helt fräsch och pigg (och nej det beror inte huvudsakligen på drycker som intagits - utan mer allt som ska hinnas med och göras - man går inte direkt ner i varv). En del av ofräschheten består väl i att man ändå äter (och till viss del dricker) för mycket.
Därför känns det bra att ha firat midsommar tillsammans med Anna, Patrik, Tilda, Tua och Sara. Dels är de trevliga, gillar god (snarare än mycket) mat och våra barn leker bra tillsammans.
Därtill har Patrik lanserat en teori som är så bra på midsommar (och en del andra helger). Den går ut på att kroppen maximalt kan ta tillvara/hand om en viss mängd kalorier. Det som kommer efter det försvinner helt sonika ut igen. Alltså - det gör inget att äta lite till om man ändå ätit mycket.
Etablerad vetenskap kanske hävdar det motsatta - dvs att det som blir över stannar i kroppen och blir viktökning - men det föredrar jag att inte tro på vid sådana här helger.
Glädjande nog konstaterar jag att empirin (i form av vågen hemma)ger Patrik rätt. Så ett litet tag till tror jag på det...
Nu ägnar jag tre dagar åt att rensa undan och förbereda för hösten. Sedan (på söndag) bär det av till Italien.
...i riksdagen är i det mest välvilliga fallet Federley och Annie Johansson. Men frågan är om de inte egentligen hamnar längre ner. Efter även de på vänstersidan som var utkvittade. Definitivt efter de två folkpartister som avvek från partilinjen.
Sannolikt efter de moderater som utan den Federleyska "kompromissen" eventuellt skulle tagit konflikten mot partilinjen och hotat hela förslaget om FRA.
Kanske till och med efter en del som varit tysta utåt men internt försökt förändra.
I min värld är det i slutändan tveksamt om Federley och Johansson platsar på riksdagens topp-200 för värnande av personlig integritet.
Det som gör mig - och säkert många andra - lite frustrerade, utöver sakfrågan, är spelet där man låtsats förändra något. Alla som kan något om det politiska spelet vet att Federley och Johansson förvisso gav sig själva en bekväm utväg - men främst att de för att rädda sig själva gav regeringen en legitmitet som de till substans inte förtjänar!
Nu tar jag midsommar - tillbaka på måndag.
Detta inlägg är pingat på intressant
Andra bloggar om: integritet, FRA, "dubbelmoral", centern, Federley, Annie Johansson
Idag ska riksdagen debattera FRA-frågan. I sak är kritiken massiv. Jag håller med om det i denna fråga och detta förslag.
Tycker att mitt parti landat rätt i att inte för alltid säga nej till alla förslag om att skydda det öppna samhället mot hot men att kräva att insatser som i sig kan misstänkas kunna användas för att undergräva integritet och rättssäkerhet omgärdas av regler som hindrar sådant.
Att gå till val på att stå upp för personlig integritet (som exempelvis centern försökted göra en stor sak av) och sedan göra något tvärtemot är riktigt dåligt. Det är inte enkel moral utan dubbel sådan.
Men det intressanta är också att partipiskan viner. De som i teorin säger sig stå upp för personval är de som hårdast undertrycker ledamöternas frihet att tycka som man vill. Man hävdar blockpolitikens överlägsenhet framför det som en majoritet av svenska folket och dess valda egentligen tycker.
Så nästa gång någon borgerlig politiker säger att de är för personval - kom ihåg att det inte ska ha någon som helst betydelse när de valda röstar i riksdagen. Oj, så mycket moral det blev nu då...
Detta inlägg är pingat på intressant
Andra bloggar om: personval, FRA, "dubbelmoral", integritet, blockpolitik, centern
Jag har ju tidigare skrivit om Popcatchern och hur man fångar upp musik som man inte tänkt på - på länge. Jag går fortfarande och väntar på Beds are burning. Men till dess tror jag att jag ska tipsa om låtar man nästan glömt men som man ibland (och speciellt när radion nästan uteslutande spelar låtar från senaste halvåret) måste påminnas om.
Så här kommer första låten. 10 år sedan och en video som för känsliga personer är besvärande.
Posts
All Comments
