Sporten och nationen

Själv tycker jag att Hosp gjorde ett lysande andra åk igår. Läser man svenska tidningar idag är väl hennes prestation typ på 12:e plats. Svd ger henne en hel spalt. Vad är det med sportjournalistiken som gör att den inte ens inför stora prestationer kan låta bli att vara helt fokuserade på nation snarare än idrott? Visst känner jag också med Maria P-H. Kul med 20-åriga överraskningar (även om jag har lite svårt med en pojkvän som kallas henne för gumman). Men vinnaren är fortfarande Nicole Hosp!





---- 
Skickat från en Sony Ericsson mobiltelefon

Glad!

Spenderar ju numera stora delar av mina dagar i offentliga miljöer som är fulla med människor som försöker bilda sig. Just nu sitter jag på Haninges ypperliga bibliotek och ser ut över säkert 100-talet kunskapssökande människor i alla åldrar och med skiftande etniskt ursprung. Det gör mig både glad och optimistisk. Vilken resurs utgör inte alla de människorna för ett litet land som vill växa (och då menar jag inte geografiskt). Men samtidigt är jag oroad. Kommer försämrat studiestöd, färre platser i vuxenutbildning, en återgång till en föråldrad pedagogik a la Björklund och lägre ambitioner för hur många som får chansen att förverkliga sina drömmar om högre studier göra det mer tomt på biblioteket och i människors törst efter kunskap? Är dock optimist. Så lätt bryter man inte ett hopp och en dröm hos många människor. Om att få lära sig och att växa. Dags att mobilisera motstånd mot den utbildningspolitik som mer än annat präglas av låga ambitioner.

Globaliseringen

Så har då regeringens globaliseringsråd startats upp. Det är ett råd vars sammansättning knappast kommer lösa de knutar som behöver lösas. Antingen blir det en meningslös kompromiss som inte förändrar något eller så blir det traditionella högerlösningar (av sammansättningen att döma). Visar än mer att socialdemokratin borde formulera sin politik på detta område



---- 
Skickat från en Sony Ericsson mobiltelefon

Regionala Media och valrörelsen (2)

Under måndagen tror jag att jag har en krönika i Aip om valbevakningen och regionala media. Om det är så att någon hittar hit och vill läsa mer så publicerar jag för enkelhets skull en tidigare publicerad artikel igen.

"I början på veckan lämnade jag in min uppsats om hur regionala media bevakade valrörelsen. För läsare av bloggen tänkte jag ge en kort sammanfattning.För den som inte orkar läsa mer kan jag sammanfatta resultaten så här;

1. Män dominerar helt den politiska scenen i alla undersökta tidningar (se nedan för mer info). Även om det finns lika många kandidater av de båda könen. Även om man tittar på olika partier. Även om man går på kommuner/landsting där de ledande råden är kvinnor så är bilden entydig. Det är män som får medial uppmärksamhet i valrörelsen!

2. Det finns en partipolitisk tendens i bevakningen. Arbetarbladet gynnade (s), DN, Smp och BT gynnade alliansen och GD gynnade Fp.

3. Socialdemokratin når mycket av sin uppmärksamhet lokalt tack vare sina uppdrag (som kommunalråd, nämndsordförande osv). Något som borde oroa (s) inför kommande val då dessa är betydligt mer jämnt fördelade mellan blocken än inför 2006 års val.

4. Borgerligheten är betydligt bättre på att få ut sin problemformulering i tidningarna än vänstersidan. Kanske beroende på en mer dold partipolitisering, kanske beroende på att de varit i opposition? Ändå oroande för vänstersidan!

Så något mer om undersökningen. Jag har undersökt 1065 artiklar i Arbetarbladet och Gefle Dagblad (båda mellan 21/8 och 17/9 2006) samt DN, Smålandsposten och Borås Tidning (mellan 21/8 och 26/8) med en så kallad kvantitativ innehållsanalys. Det innebär att artiklarna kodats enligt 36 olika variabler (ja, ni som kan räkna har räknat rätt - det blir 38340 variabelvärden som dessutom var tvunget att matas in två gånger i datorsystemen dvs 76 680 inmatningar - vill ni räkna ytterligare kan ni räkna tidsåtgången - räkna med ungefär två sekunder per variabelvärde i själva instansningen - första rundan där kodningen bestämdes tog naturligtvis mycket längre tid) exmepelvis kön, parti, typ av artikel, sakfråga som belysts, eventuell vinkling med´mera.

Resultaten mer med siffror;Män är huvudaktörer i 72% av de artiklar där kön går att bestämma på huvudaktörer och kvinnor således i 28%. Bland de 10 sakfrågor som debatteras mest är det bara inom vård och omsorg (jämnt) och familjepolitik (kvinnlig dominans) som männen inte dominerar.

Socialdemokratins mediarepresentation i urvalet varierar mellan 21% (DN) till 50% (Arbetarbladet). Alliansen (dvs bara alliansen - inte partierna som ingår i densamma) varierar mellan 25% (DN) och 5% (Gefle Dagblad).Allmänt sett missgynnas (m) - som dock utgör en stor del av alliansens genomslag och kompenseras därigenom - samt (v) och (mp). Gynnas av mediarapporteringen gör framförallt (c). Vilket delvis - men bara delvis kan förklaras av deras starkare roll lokalt och regionalt.

Föga förvånande så handlar 68% av artiklarna som berör borgerligt samarbete om enighet medan 69% av artiklarna om samarbetspartierna handlar om splittring och oenighet.
Medan 40 av de undersökta artiklarna (och då har jag tillämpat en mycket restriktiv tolkning) har en problemformulering som gynnar borgerligheten så är motsvarande siffra för vänstersidan 16. Det är framförallt inom sysselsättnings- och skolpolitiken borgerligheten lyckas placera sin dagordning på nyhetsplats medan vänstern har ett visst litet övertag i ekonomisk politik.

Sakfrågornas 5 i topp ser ut som följer Sysselsättning och Näringspolitik 9.2%, Vård och omsorg7.3%, Skolpolitik 5.7%, Skattepolitik 4.6%, Kulturpolitik och Socialpolitik 4.5% varderaUtifrån det kan man naturligtvis fundera över vem det är som lyckades föra in sina frågor.
Ta ett exempel - den reform som många ville lyfta i valrörelsen - tandvården - är här inkluderad i socialpolitik - men sedd som enskild fråga når den nästan inget genomslag alls.

Min undersökning instämmer vidare med Lars Nords debattartikel på DN debatt nyligen om att den lokala granskningen är betydligt mer sakfrågeinriktad och mindre spelinriktad. Om det betyder snällare som Nord ville göra gällande kan man diskutera vidare.

För den som vill ta del av hela undersökningen (med massor av spännande tabeller utöver det jag här kunnat/velat redovisa) så är det bara att höra av sig med mailadressen (antingen via kommentarer eller till martinnilsson10@bredband.net)"

Borgerlig cred

Jag medger. Man blir ofta för gnällig. På därför är det nu dags att hissa den borgerliga regeringen. Medger att det inte alltid är helt enkelt men här listar jag nu bra saker; 1 precis som Lena Askling pekar på idag tycks det som om moderaterna är vaktposten mot de mer nyliberala och konservativa krafterna i regeringen. Så cred åt Borg för att han håller i statsfinanserna. Cred åt Schlingman för att han vill tillåta homosexuella att gifta sig. Cred åt Littorin så länge han står upp för konflikträtten. och ja, jag vet det uppenbara - att de intar dessa positioner mer av taktiska skäl än av övertygelse. Men det hindrar inte att skadan blir mindre om de lyckas hålla tillbaka tokarna. Dessutom - och här vet jag att en del opponerar - socialdemokratin måste vinna 2010 på sin egen styrka inte motståndarnas svaghet. 2. Moderaten Kristina Alvendal vill avskaffa skönhetsrådet i Stockholm! 3. leijonborg vill avskaffa kårobligatoriet. Det är verkligen en otidsenlig rest. 4. Regeringen vill sänka beskattningen av tjänstesektorn. Klokt och kommer ge fler jobb i en sysselsättningsintensiv sektor. Förslaget om hushållsnära tjänster kan (s) med rätta förkasta/modifiera. Men förslaget om sänkt generell beskattning, som nu ligger gör eu för godkännande kräver ett mer öppet socialdemokratiskt förhållningssätt! Ps här hade jag hoppats kunna skriva något positivt om rättvisa eller regeringens miljöpolitik. Men det är faktiskt en omöjlig uppgift.





---- 
Skickat från en Sony Ericsson mobiltelefon

Malm ensam om att vilja bomba Iran

Läser på text-TV att USA inte vill bomba Iran. Då är det väl bara Fredrik Malm kvar. För er som inte hörde det på ekot och studio ett igår så var han riktigt pinsam. De sände ett agitatoriskt tal från något möte med kurder. Först trodde jag av den stillsamma och återhållsamma tonen att döma att det var Kalle Larsson (v). Men ganska snart upptäckte jag att Kalle fått en värdig efterföljare i Malm. Och för er som inte förstod det var det en stor dos av ironi i det stillsamma och återhållsamma.

Det mest pinsamma var förstås när Malm sedan när talet nådde en bredare allmänhet via radion försökte låtsas som om att han inte alls ville det han just sagt. Dubbla budskap så det står härligt till.

Bäst blev det kanske när den alltid påläste s-riksdagsmannen Urban Ahlin plockade ner Malm. Stor underhållning

Nya länkar

Har spanat runt lite och funnit flera av mina gamla vänner i röran som numera finns i länkar-listan nedan. Som ni ser heter de numera s-bloggar. Så småningom, när tid gives (eller tas), kommer det också lite andra favoritbloggar.

Alla kan inte bli akademiker,

sade Björklund idag. Nej, det är väl kanske sant och kanske är han själv mer än andra ett lysande exempel på det. Men det är väl få som hävdar den positionen. Målet att hälften av en årskull ska studera vid högskolan visar ju tydligt på det. Eller missade Björklund begreppet hälften i matematiken?
I verkligheten handlar det ju om att färre ska få chansen att, den dag de inser att de vill utbilda sig vidare, också göra det. Elitism och dyrt när det i framtiden garanterar ett behov av vuxenutbildning. Men det bekymrar knappast en Allians som i alla lägen, oavsett behov, kommer spara på livslångt lärande och vuxenutbildning (utom för de egna kärntrupperna - jämför Björklunds kompetensutbildningssatsning på lärare - bra men varför bara för den yrkesgruppen?)
Borde vara ett gyllene tillfälle att visa på skillnader mellan socialdemokratisk (många ska få chansen att utbilda sig = höga ambitioner) och borgerlig utbildningspolitik (få i utbildning = låga ambitioner)

Att göra

Ibland har man ju svårt att komma ihåg saker man ska göra. Då är det alltid bra att skapa en att-göra-hög. Idag fick jag denna blankett som ska sändas in till riksdagen i september 2034. Medger att jag nog kommer tappa bort den på vägen. Och antar att jag bytt elektronisk kalender till dess - så det är nog ingen bra idé att lägga in en påminnelse där. Någon som har en bra idé hur jag ska komma ihåg detta om drygt 27 år? Tar tacksamt emot tips!

Reinfeldt och klimatet

Om ni inte visste det. Det är Afrikas ländert som ska fixa klimatet. Det är de som inte gjort hemläxan och nu måste skärpa upp sin klimatpolitik. Själva har vi ju redan gjort så mycket att Reinfeldt kan fortsätta köra sin Chrystler Voayger. Årets totala hjärnsläpp?

Privata alternativ?

Tillhör de som inte är dogmatiskt varken för eller emot privata alternativ. Låt vad som är bäst för brukarna avgöra. Men man kan ju inte låta bli att le åt vissa privata företags oförmåga att hålla tillbaks vinstintresset ens när de förlorar all trovärdighet. Och jag har lite svårt att se hur maximerat antal blöjor per dag är bäst för brukarna. Nu är det dags för träning o studier. Allt med en bra gammal låt från dr hook i telefonen

Länder man besökt

Pågår det tydligen någon tävlan om bland bloggare. Jag deltar gärna. Inte för att visa hur bra "mina" 39 länder är - snarare för att visa hur hemskt ensidigt de är placerade...



create your own visited countries map
or vertaling Duits Nederlands

Sexism

Och varför är det bara unga kvinnor som trånar efter Adaktusson? Vet inte om första programmet imponerade så mycket. Annonseringen gör det inte!

Payback och plymouthbröderna - igen

Jag hade mer rätt än vad jag trodde när jag skrev gårdagens inlägg. Idag publicerar SR Jönköping nyheten att länets borgerliga riksdagsledamöter erbjudits pengar av denna sekt. Obegripligt nog följer radion (vad jag sett) inte upp detta med att ställa den relevanta frågan om hur övriga borgerliga riksdagsledamöter hanterat frågan.

Inne på Annie Johanssons sida ( http://anniejohansson.blogspot.com/) kan man se hur hon kommenterar allt som har med konflikten att göra utom just detta. Ska vi gissa att det är en lite känslig punkt. I en kommentar till ett försök till klargörande där skriver Annie att
"Detta handlar inte om vad Plymouthbröderna har för livsåskådning, kvinnosyn, för lobbyorganisation eller om de vill starta friskola.- Detta handlar om att de anställda på arbetsplatsen inte är anslutna till facket.- Att företagarna inte av religiös övertygelse varken kan underteckna kollektivavtal eller gå i konkurs."

I ett svar på detta skriver jag att;
Man kan ju undra hur centerpartiet ställer sig om någon vill diskriminera eller aga kvinnor av religiösa skäl. Och om man nu hävdar att det är skillnad mellan lag och rätten att skriva under/verka för avtal så blir ju den logiska följden att ställa sig frågan om det är ok att av religiösa skäl betala sämre lön?
Antog att mitt inlägg igår om paybacktime var relevant - idag blir det än mer uppenbart. Annie missar att länka till nyheten om att Plymouthbröderna erbjudit betalning till borgerliga riksdagskandidater i länet (http://www.sr.se/jonkoping/nyheter/artikel.asp?artikel=1172730). Nu hävdar Annie att hon inte tagit emot det (vilket lär bli svårt att motbevisa eftersom kampanjfinansiering i Sverige inte är offentlig). Istället har hon bara kommit i åtnjutande av det generella stöd som plymouthbrödernas annonsering innebär. Nu återstår bara frågan hur andra borgerliga riksdagsledamöter från länet hanterat förfrågan. Eftersom Annie åkt bil med dem hela dagen idag så kanske hon passade på att fråga?

Visst vore det få kul att få svar. Men jag är inte optimistisk. Och är det inte dags att öppna upp den egna kampanjfinansieringen för granskning?

Payback time

Moderata och centerpartistiska riksdagsledamöter från mitt gamla län, Jönköping, har sedan en tid vallfärdat till Smålandsstenar för att visa sitt stöd för ett företag, JIMA, som är satta i blockad av Skogs- och träfacken för att de vägrar sluta kollektivavtal. Redan under min tid som riksdagsledamot försökte de övertyga mig att de av religiösa skäl (ägarna tillhör en sekt sk Plymouthbröderna) inte kunde sluta kollektivavtal. Tankarna gick ungefär enligt temat att man inte kan sluta avtal med annan än GUD (vilket måste vara lite udda för ett varuproducerande företag som rimligtvis har avtal med de som de levererar till).

Efter att facket för att garantera likvärdiga villkor för anställda (varav majoriteten inte tillhör sekten) och för konkurrerande företag satt JIMA i blockad har nu alltså flera borgerliga riksdagsledamöter (åtminstone Annie Johansson och Bengt-Anders Johansson) vallfärdat dit.

Och de har inte nöjt sig med den vanliga linjen - dvs att det är viktigare att krossa fackets möjlighet till inflytande än att anställda får bra arbetsvillkor (nu när den officiella linjen från alliansen är att kolektivavtal och fackligt inflytande är bra tvingas ju de nyliberala ledamöterna göra sådana soloutflykter för att visa att de fortfarande är emot facket - fast de inte kan rösta så...). Nej nu handlar det om att prioritera en sekts möjlighet att stå utanför samhället.

Varför gör de då så? Jag tror att vi ser en del av svaren i B-A Johanssons svar;
– Min utgångspunkt är att alla som vill ge pengar till moderaterna är bra. Alla gåvor är tacksamma att ta emot, säger riksdagsledamoten Bengt-Anders Johansson (m) från Smålandsstenar. Han säger att hans erfarenheter från Plymouthbröderna i Smålandsstenar är bara bra. – De är människor som är företagsamma och tar hand om varandra. De ligger inte samhället till last.Han menar att plymouthbröderna inte är konstigare än någon annan trosinriktning.– Jag tycker inte om ordet sekt. Det är en religiös inriktning. De har sin lokal precis som missionskyrkan och pingstkyrkan. (från Finnveden nu 060915)

I höstens val satsade nämligen Plymouthbröderna stora pengar i en alliansseger. Och nu är det dags att betala tillbaka. För en del rd-ledamöter (exempelvis Annie Johansson) handlar det nog bara om en nyliberal förhoppning att slå mot facket (och till viss del premiera de som givit stöd i valrörelsen). Men för andra handlar det om den kristna högerns inflytande. Ordfront har en stor artikel i senaste numret om det välkända faktumet att Livets Ord har tagit över kd-avdelningen i Uppsala. 130 Plymouthbröder bor det i Smålandsstenar. De bidrar ekonomiskt och röstmässigt med en stor bas till borgerligheten i det lilla samhället. Klart Bengt-Anders inte kan tycka något annat! Samma fenomen tror jag man kan se i Sävsjö där en församling helt dominerar Kd och därmed politiken i den kommunen.

Och som ett brev på posten kom idag Skolverket med besked om att Plymouthbröderna nog ändå kunde komma att få starta skola. Bara de garanterar mångfald (jovisst), tillgång till sexualundervisning (som de begärt att få slippa i den offentliga skolan) och en del andra villkor.
Tror att myndigheten känner att det är nya kvastar som sopar. Och tror att dessa kvastar känner att det är paybacktime.

Det lustiga i hela historien är väl att det är de borgerliga partierna som ibland brukar anklaga (s) för att facket köper inflytande. Sällan har det väl varit tydligare att det går att få stöd från en och annan borgerlig partiföreträdare - bara man har pengar och röster...

PS Sekt? Ja det kanske är ett hårt ord men plymouthbröderna förtjänar epitetet. Det kanske tydligaste exemplet är att de vägrar att beblanda sig med orena. Så isolerar man människor från omgivningen. Det finns också dokumenterat konsekvenserna av avhopp i att de stängs ute från hela sitt tidigare liv.

Tre i topp om barnböcker

Är man nu hemma så måste man ju ändå (medan Tobias sover) tipsa om barnböcker;

3. Fyra hönor och en tupp. Grundkurs i feminism för barn i två till fyraårsåldern. Dessutom kul!

2. Mamma Mu åker rutschkana. För Sven Nordqvists fantastiska illustrationer och för att kossor får åka rutschkanor - bara att alla inte insett det ännu

1. Gruffalon. Om den lilla musen som går i skogen och som klarar sig undan räven, ugglan och ormen genom att berätta om den förskräckliga Gruffalon som älskar helstekt räv och uggleglass. Allt verkar frid och fröjd tills musen träffar Gruffalon.

Utom tävlan Mathias och Amadou - Utvecklingssamarbete, Vad är det? Försök från EU att göra bistånd förståeligt för barn. Bra tänkt men faller platt, är fördomsfullt och bara såååå tråkigt.

Men de tre första måste man läsa...

Hemma med sjuk 2-åring...

... och är först lite stressad över att inte hinna läsa så mycket som jag ursprungligen tänkt. Inser dock efter att i 20 minuter försökt förklara för sonen det svåra i att kombinera önskan att leka kurragömma på två med att vi ska gömma oss tillsammans ("vem ska då leta upp oss?") att livet har sin charm. Tänker extra mycket på det när jag hör att en bekant inom rörelsen i alltför unga år gått bort. Sorg men också glädje över vad livet kan ge så länge man faktiskt lever det...

Regionala media och valrörelsen

I början på veckan lämnade jag in min uppsats om hur regionala media bevakade valrörelsen. För läsare av bloggen tänkte jag ge en kort sammanfattning.
För den som inte orkar läsa mer kan jag sammanfatta resultaten så här;
1. Män dominerar helt den politiska scenen i alla undersökta tidningar (se nedan för mer info). Även om det finns lika många kandidater av de båda könen. Även om man tittar på olika partier. Även om man går på kommuner/landsting där de ledande råden är kvinnor så är bilden entydig. Det är män som får medial uppmärksamhet i valrörelsen!
2. Det finns en partipolitisk tendens i bevakningen. Arbetarbladet gynnade (s), DN, Smp och BT gynnade alliansen och GD gynnade Fp.
3. Socialdemokratin når mycket av sin uppmärksamhet lokalt tack vare sina uppdrag (som kommunalråd, nämndsordförande osv). Något som borde oroa (s) inför kommande val då dessa är betydligt mer jämnt fördelade mellan blocken än inför 2006 års val.
4. Borgerligheten är betydligt bättre på att få ut sin problemformulering i tidningarna än vänstersidan. Kanske beroende på en mer dold partipolitisering, kanske beroende på att de varit i opposition? Ändå oroande för vänstersidan!

Så något mer om undersökningen. Jag har undersökt 1065 artiklar i Arbetarbladet och Gefle Dagblad (båda mellan 21/8 och 17/9 2006) samt DN, Smålandsposten och Borås Tidning (mellan 21/8 och 26/8) med en så kallad kvantitativ innehållsanalys. Det innebär att artiklarna kodats enligt 36 olika variabler (ja, ni som kan räkna har räknat rätt - det blir 38340 variabelvärden som dessutom var tvunget att matas in två gånger i datorsystemen dvs 76 680 inmatningar - vill ni räkna ytterligare kan ni räkna tidsåtgången - räkna med ungefär två sekunder per variabelvärde i själva instansningen - första rundan där kodningen bestämdes tog naturligtvis mycket längre tid) exmepelvis kön, parti, typ av artikel, sakfråga som belysts, eventuell vinkling med´mera.

Resultaten mer med siffror;
Män är huvudaktörer i 72% av de artiklar där kön går att bestämma på huvudaktörer och kvinnor således i 28%. Bland de 10 sakfrågor som debatteras mest är det bara inom vård och omsorg (jämnt) och familjepolitik (kvinnlig dominans) som männen inte dominerar.

Socialdemokratins mediarepresentation i urvalet varierar mellan 21% (DN) till 50% (Arbetarbladet). Alliansen (dvs bara alliansen - inte partierna som ingår i densamma) varierar mellan 25% (DN) och 5% (Gefle Dagblad).
Allmänt sett missgynnas (m) - som dock utgör en stor del av alliansens genomslag och kompenseras därigenom - samt (v) och (mp). Gynnas av mediarapporteringen gör framförallt (c). Vilket delvis - men bara delvis kan förklaras av deras starkare roll lokalt och regionalt.

Föga förvånande så handlar 68% av artiklarna som berör borgerligt samarbete om enighet medan 69% av artiklarna om samarbetspartierna handlar om splittring och oenighet.

Medan 40 av de undersökta artiklarna (och då har jag tillämpat en mycket restriktiv tolkning) har en problemformulering som gynnar borgerligheten så är motsvarande siffra för vänstersidan 16. Det är framförallt inom sysselsättnings- och skolpolitiken borgerligheten lyckas placera sin dagordning på nyhetsplats medan vänstern har ett visst litet övertag i ekonomisk politik.

Sakfrågornas 5 i topp ser ut som följer Sysselsättning och Näringspolitik 9.2%, Vård och omsorg
7.3%, Skolpolitik 5.7%, Skattepolitik 4.6%, Kulturpolitik och Socialpolitik 4.5% vardera
Utifrån det kan man naturligtvis fundera över vem det är som lyckades föra in sina frågor. Ta ett exempel - den reform som många ville lyfta i valrörelsen - tandvården - är här inkluderad i socialpolitik - men sedd som enskild fråga når den nästan inget genomslag alls.

Min undersökning instämmer vidare med Lars Nords debattartikel på DN debatt nyligen om att den lokala granskningen är betydligt mer sakfrågeinriktad och mindre spelinriktad. Om det betyder snällare som Nord ville göra gällande kan man diskutera vidare.

För den som vill ta del av hela undersökningen (med massor av spännande tabeller utöver det jag här kunnat/velat redovisa) så är det bara att höra av sig med mailadressen (antingen via kommentarer eller till martinnilsson10@bredband.net)

Politiska adeln

I diskussionen om vad politiska tjänstemän gör efter att den socialdemokratiska regeringen avgått har Anders Isaksson åter fått komma till tals. Denna journalist som gjort som sitt signum att analysera den politiska adeln (också titeln på en bok som han skrivit) har jag stött på vid ett tillfälle. Han ringde mig en gång under första halvan av 90-talet. Jag var då ung riksdagsledamot och hade fått något bra mediagenomslag. Dessutom sällskapade jag vid den tidpunkten med dåvarande partiledarens dotter (vilket hade uppmärksammats i några media). I Isakssons ögon gjorde detta mig självklart till en het kandidat på tillhörighet till den politiska adeln. Till saken hör att jag nog själv upplevde det åt motsatt håll. Såväl Ingvar som jag själv hade så mycket integritet att vi pratade mindre politik de fåtal tillfällen vi träffades än vad vi annars skulle ha gjort.
Men tillbaka till nämnda Isaksson som hade fått upp ett hett spår för att kunna bekräfta sin tes om att etablissemanget var en liten grupp dit alla mer eller mindre föddes in.
Återstod således bara att kolla hur mycket jag hade fötts in i röran. Och där föll hela tesen.
Efter att ha kollat föräldrar (högst tveksamt om de överhuvudtaget var/är socialdemokrater), övrig släkt (jodå, det finns ju en bror som vid den tidpunkten på eget initiativ blivit ersättare i en s-föreningsstyrelse i Lund) och andra kopplingar (nej, inte vad jag kan komma på) så blev jag helt oanvändbar.

Behöver jag nämna att Isaksson aldrig nämnde mig. Jag passade inte in i hans världsbild och hans tes om socialdemokratin.

Fugelsang och rymden

Återigen har vi fått en uppvisning i rymdeuforin. I detta fall är det jag som är teknikfientlig och bakåtsträvare - trodde aldrig att jag skulle associera mig själv med de orden. Har lite svårt att se vad som är så stort med att en person, som råkar vara svensk, är typ nummer xxx i rymden. Har också lite svårt att argumentera för gigantiska kostnader i rymdforskningen samtidigt som det känns som att det finns ett och annat att utveckla på jorden. Sjukdomar, fattigdom och energi känns faktiskt aningen viktigare.

Men mest obegripligt blir det när en 68-årig smålänning ska spendera 1,4 miljoner kronor på att få turista i rymden. Om man hade 1,4 miljoner kronor att spendera - skulle man då gå och lägga sig med gott samvete om man spenderat dem på en rymdfärd för egen njutnings skull?