Att säga en sak.... och sedan göra något helt annat...

Mitt förra inlägg handlade om att säga en sak och göra en annan. Kanske uttjatat men jag har under veckan fått nya illustrationer så det är svårt att inte kommentera det igen.

Alla berörda, föräldrar, lärare, elever och politiker, vet vilken press musikklasserna i Tyresö varit under det senaste året. Först skulle de tidigare årskurserna läggas ner. Officiellt av omsorg om barnen (det måste vara tungt att gå med bara äldre elever på skolan). Eftersom de själva valt det föll väl argumentet sådär ut och för alla inblandade var det uppenbart att det handlade om besparingsskäl.
Sedan kom en mängd förslag som skulle riskera kvaliteten i profilklasserna. Sedan blev det tyst.

Men nu publicerar kommunen i sin kommunbilaga en artikel som (med rätta) framställer musikklasserna i positiv dager. Det skulle ju kunna få den logiska att tro att kommunen nu ändrat sig och satsar på musikklasserna.

Men, nej så är det inte. Tvärtom har kommunen nu satt upp hårdare och tuffare krav. Blir de inte 30 elever som antas till musikklassernas årskurs 4 i höst så läggs den årskursen helt sonika ner är budskapet.
Så genom att prata väl om en verksamhet försöker man med ena handen få det att framstå som om kommunen är välvillig till verksamheten samtidigt som man med andra handen hotar med långsam avveckling.

Även i övrigt finns det fler illustrationer på det dubbla språket. Tyresö bostäder, som är ett på många sätt fantastiskt bolag, används för att ge bilden av ett Tyresö med långtgående miljösatsningar samtidigt som kommunen när tidningen Miljöaktuellt sammanställer miljöarbetet i landets kommuner hamnar på plats 224 (av 290 möjliga).

Listan kan göras mycket längre men det kanske tröttar ut. Så jag stannar här. Och jag menar det!

Tro det eller ej...

... jag har faktiskt sysslat med lite spännande verksamhet inom sociala medier på sistone. Bra men totalt osynligt på denna blogg - så frågan är ju om någon kommer tro mig.

För det är ju inte alltid det räcker med att säga att man gör saker - man måste också göra dem.

Inför valet hävdade exempelvis Fredrik Reinfeldt att regeringen 2010 skulle värderas utifrån om man hade lyckats med att få fram fler jobb. Det har man inte gjort. Siffrorna visar sitt tydliga språk. Utanförskap och arbetslöshet har ökat.
Ändå fortsätter man prata som om man har en framgångsrik jobbpolitik.

Han lovade vidare att matcha alla socialdemokraternas satsningar på välfärden. Något han sedan struntat i en hel mandatperiod.

På samma sätt här i Tyresö. Här har skoldebatten - med rätta om man ser till objektiva kriterier som resurser, resultat och personalens uppfattning (medarbetarenkäten ligger av någon anledning inte ute på nätet) - varit i fokus vilket fått den rådande majoriteten att med alla medel försöka vända bilden. Av kommunen betalda annonsbilagor om att det minsann inte finns några problem har kompletterats med påstådda satsningar (vilka dock visat sig resultera i besparingar när de möter verkligheten).

Nu är det avsaknaden av initiativ inom miljöpolitiken som med rätta står i fokus. Här har majoriteten givit kommunens tjänstemän i uppdrag att skriva en omfattande skrift om allt bra som har gjorts (till skillnad från den rödgröna oppositionen som ville använda tjänstemännen till att skriva en framåtsyftande klimatstrategi och därmed snabbt höja ambitionerna). Man kan väl misstänka att majoriteten snart (med skattemedel) kommer annonsera sina framsteg i en annonsbilaga i Mitt i Tyresö.
Jobbigt då att den oberoende granskning som tidningen Miljöaktuellt gjort ratar Tyresö på plats 224 (av 290 kommuner) när det gäller lokal miljöpolitik. Tyresö Nyheter skriver om detta på sin blogg.

Andra som skriver bra om mötet mellan vad som sägs och vad folk upplever som sin verklighet är min kollega i Solna Johanna Graf och Eva Rundkvist i Upplands Väsby.

Det är lite som radiokanalen StarFM i Stockholm (101,9). Har du någonsin lyssnat på kanalen vet du att de har sloganen "Verklig musikvariation" (det är svårt att undgå sloganen - där är det ingen variation).
Jag inser att variation kan definieras som att de inte spelar samma låt 24 timmar om dygnet - 7 dagar i veckan. Antagligen är det den definitionen som StarFM använder sig av. För alla som lyssnat vet också att kanalen måste ha som policy att bara spela musik som man känner igen och redan har hört (en gång har de misslyckats med mig - det var faktiskt en låt jag inte hört tidigare). De flesta skulle nog inte tycka att det var en variation. Oavsett hur många gånger de kör sloganen.

Men det är ju när skillnaden mellan det man gör och det man säger är som störst som man behöver återupprepa sig tillräckligt - för att tillräckligt många ska tro att man gör det man inte gör.

Så gissa om vi kommer få höra Reinfeldt prata utanförskap och jobb och Saweståhl prata miljö och skola.

Just för att de inte levererat...

Detta inlägg är pingat på intressant
Andra bloggar om: Tyresö, skola, jobb, miljö

Böcker att inte läsa på semestern - eller kanske precis tvärtom...

Tillbaka efter en vilsam jul och nyår. Lyckades till och med få in en kort 40-årsresa innan jul tillsammans med familjen. Semester blir ju också lästid.

Men jag har lyckats välja fel böcker de senaste semestrarna.

Förra året läste jag Gomorra av Saviano. En lysande bok om maffians arbetssätt i neapel-trakten som Saviano skrivit med risk för eget liv. Perfekt på alla sätt som litteratur. Dock inte om det visar sig att det fina, och billiga, hotell man bor på under två nätter visar sig heta samma som ett hotell på grannön där maffian tvättar pengar. Kändes som om "fyndet" man gjort vid hotellbokningen avtog något i värde med känslan av att detta syskonhotell kanske användes på samma sätt...

Och i år då? Jo Lena Sundströms bok - "Världens lyckligaste folk" - är även det en lysande bok. Visar faran med att börja släppa efter mot främlingsfientliga krafter. Det är verkligen ett sluttande plan som de som exploaterar "vi och dom"-perspektivet ger sig in på. Något att tänka på för politiker och mediafolk. Och det är som Sundström säger - nästan 9 av 10 danskar röstar inte på Dansk Folkeparti. Ändå har partiet och dess problemformulering fått ta över den offentliga debatten och det är inte svårt att se hur det påverkat många danskars syn på mångfald.
Och boken är naturligtvis alldeles lysande om det inte är för att man befinner sig på en semesteranläggning med... många danskar. Det är svårt att låta bli att tänka på vem av dem som kan vara främlingsfientlig - även om man intellektuellt vet att de flesta inte är det. Se där hur lätt det är att själv bli lite fientligt inställd. Men just därför är Lenas bok så bra - för att den visar på hur majoriteten ogillar det som nu händer och vill ha ett mer tolerant och öppet Danmark.

Nu läser jag Helga Henschen och sedan ligger den tunga tegelstenen "De fattiga i Lodz" och väntar. Men jag tror att det är bra med lite intellektuell stimulans i början på valåret. Ju närmare val vi kommer desto mindre tid till litteratur.