Det är svårt att flytta vuxna katter

Söndags kväll och barnen tittar på Kalle Anka-dvd innan de ska gå och lägga sig. Själv är jag för trött för att orka ta itu med något projekt. Sätter mig ner för att se något lättillgängligt på TV. Bläddrar igenom och konstaterar (återigen) att 23 (eller hur många de nu är) kanaler inte är en garanti för att man ska hitta något man vill se.

Vänder tillbaka till Svt som ändå brukar kunna ha ok program - hittar då "Det är svårt att flytta vuxna katter", konstaterar att det går samtidigt som djurgalen i ettan och tänker att nu får de väl ge sig - två djurprogram samma tid! Inget för en av djur så totalt ointresserad person som jag.

Men fastnar ändå på tvåans dokumentär som visar sig handla om två äldre personer, Greta och Albert, som står inför valet om de ska lämna sitt egna boende för ett äldreboende.
Först stannar jag upp för att se om det är något som kan vara bra att se för ett kommunalråd i Tyresö som delvis ska syssla med frågorna.

Men snart är jag fångad av hur nära och kärleksfullt de visas. Hur filmaren kan vänta in svaret. Hur både glädjen och bitterheten över det levda livet kommer fram. Hur familjens självklara men ofta svåra roll visas. Hur humorn inte upphör för att man råkar ha fyllt 91 år. Hur svårt det kan vara att förstå att man är i olika skeden i livet. Hur svåra val kan vara verkligen svåra och livsavgörande.
Och hur just mänskligt alltsammans är.

Tack Johan, Greta och Albert!

Det går inte återge. Det måste ses. Det ligger på nätet.

PS Det kanske inte behövs sägas men jag tror att TV4 har en del att lära...

Detta inlägg är pingat på intressant
Andra bloggar om: Tyresö, Det är svårt att flytta vuxna katter, äldreboende, svt, dokumentär

Tall ship race

Skulle nog i vanliga fall blivit aningen irriterad när jag idag drog från lugna Tyresö in till stan för att titta på Tall ship race. Väder som ena stunden är tokvarm sol (vad gnäller han nu om?) och nästa hällregn. Folk nog att irritera en till döds och alla försök till kollektivtrafik i området inställd.

Men, men, men. Häftiga båtar, mestadels solig söndagspromenad, lunch med utsikt över Stockholms vatten och racets parad gör att man kan förlåta det mesta. Paraden var så häftig - vartannat inslag bestod av militäriskt klädda och disciplinerade sjömän (uniformer!) och vartannat var helt galna ungdomar som klätt ut sig i lite vad som helst (total oordning!). Coolt. Bäst var ändå de sjungande norrmännen. Visar att sjömän kan vara roliga också.

Detta inlägg är pingat på intressant
Andra bloggar om: Tyresö, Tall ship race, båtar, parad, norrmän

Mio slår nytt rekord...

Länge har jag trott att Ikea har de mest krångliga monteringsinstruktioner som finns. Jag omprövar helt detta - Mio slår alla rekord. Köpte ny hatthylla (Bond) och tänkte att det blir en enkel match. Men jag lovar att det varit enklare utan. Ikea kom tillbaka - allt är förlåtet.

Kanske imponerar inte heller deras produktnamn på mio. Man jämför ju med IKEA och deras charmiga namn. OK, jag är smålänning men jag tycker fortfarande det är kul att gå på IKEA och hitta möbeln Bankeryd.

Mio försöker nog sig på något liknande men Mio är ju lite mer Upmarket så där Ikea nöjer sig med Karlstad, Klippan och Tylösand så vill Mio vara mer internationella. Därför blir det namn som Amalfi, Berlin, Oxford och Rangoon (Ok, Ystad finns också - men det är också exotiskt på sitt sätt).

Men man funderar ju på hur de tänkt när man på det lokala Mio-varuhuset möts av en rotting-utemöbelgrupp som heter Pattaya. Orten är såvitt jag känner till (ö)känt för såväl prostitution som organiserad brottslighet.
Man undrar ju vilket Mio vill bli förknippad med?

Nu ska man i ärlighetens namn säga att gruppen inte finns på Mios sida på nätet. Det betyder väl att modellen är på in- eller utgång. Låt oss hoppas på det senare.

TV4-dokumentärer och Plymouth-bröderna

Tror att det är dags för två favoriter i repris.

I onsdags sände TV4 "dokumentären" Jag tänder på amputerade.
Jag har tidigare skrivit (tror jag) om TV4:s allt hemskare så kallade dokumentärer. Ja, jag vet att man kan ifrågasätta om de ska kallas dokumentärer men TV4 själva envisas med det. Nåväl det är väl deras sätt att uppfylla vad de själva åtminstone tidigare valt att kalla kommersiell public service. Och det är väl en bra illustration till vad det skulle kunna innebära.

Plymouth-bröderna fick uppmärksamhet på nyheterna idag. Det målades en rätt sympatisk bild av gruppen dock hela tiden ackompanjerad av det i mina ögon riktiga epitetet den mest extrema och slutna kristna rörelsen i Sverige.
Man kan ha många synpunkter på rörelsen och det är naturligtvis sorgligt att barn som redan tidigare lever under hård press och utan omvärldskontakter riskerar att isoleras ytterligare.

Men det som är riktigt upprörande är att skolverket väljer en så formalistisk tolkning av sitt uppdrag. Bara en rörelse uppger sig vilja följa läroplanen och anställer en rektor som har erfarenhet är det tydligen ok att starta skola.
Att sedan rörelsens själva värdegrund säger att kvinnor värderas lägre än män, att man inte i exempelvis måltider vill beblanda sig med icke-troende (i den bemärkelsen som Plymouth-bröderna står för), att man inte använder datorer och att man inte tror en allsidig religionsundervisning samt på sex- och samlevnadsundervisning (som man tidigare har velat slippa ifrån i den kommunala skolan) betyder tydligen ingenting för skolverkets byråkrater.

Det är sorgligt för en som in i det längsta försvarat friskolornas existens, berättigande och kvaliteter att konstatera att det nuvarande regelverket ger total anarki, bristande kvalitet och barn som isoleras från omvärlden.

Det är hög tid att ställa högre krav på all undervisning (offentlig och privat). Det handlar trots allt om våra barn. Och det tycks som om att skolverket tappat förmågan att göra den bedömningen. I stället borde kommunerna ges möjlighet att ställa upp och följa upp kvalitetskrav. De befinner sig trots allt närmare barnens verklighet.

PS Vi får hoppas att inga nazister kommer på tanken att säga sig vilja följa läroplanen och hittar en rektor med småskumma värderingar som ställer sig till förfogande.

Sliding doors igen...

Lugn hemmakväll som borde ägnas åt läsande, skrivande, tänkande eller motionerande - och så fastnar man framför Sliding doors - säkert för 10:e gången. Kanske beroende på de charmiga skådespelarna och feelgood-känslan men mest på grund av att det handlar om ordet om. Vad hade hänt om bara en liten del av verkligheten förändrats? Och ja jag gillar kontrafaktiska berättelser.

Annars har dagen ägnats åt shopping (outlet i Vingåker) och flyttning (dock inte egen). Nu är jag tillbaka på Visingsö för slutet på semestern.

The Ark

Var på sommarens enda konsert (för min del) i söndags. The Ark och Andreas Johnsson. Det var verkligen så häftigt. Ola Salo med sin totala scennärvaro och vilken hitparad.
Men som vanligt kan jag inte låta bli att känna sympati med "underdoggen" - i det här fallet Andreas Johnsson. Det är så otacksamt att vara förband - men han var så bra. Så nu finns det en signerad skiva i familjens ägo.

Och Läckö slott - vilken miljö!

Det enda tråkiga var när familjefesten utvecklas till dels "vi tar med oss fällbara stolar, äter köpta räksallader i pausen och vägrar sedan ta bort stolarna under konserten för var ska vi då göra av dem" - MEN TA INTE MED STOLARNA DÅ! och dels till vi måste gå på konsert med si sådär massor decibel och därför får vår fem månaders bebis vaggas till sömn till den fina, lugna och sövande musiken... Not!
Själv lämnade vi 6-åringen hemma efter att ha läst socialstyrelsens synpunkter på barns hörsel och konserter.

Men i stort var det alltså en härlig kväll

Projektpengar med den här regeringen - också

Efter 14 år i riksdagen är jag tämligen säker på en sak. Den regering som inte vet hur den ska hantera ett stort samhällsproblem den försöker verka handlingskraftig genom att i budgeten anslå pengar till något projekt för att möta problemet.

Idag var det hedersrelaterat våld och i förra veckan var det insatser för miljön i Östersjön. Däremellan var det stimulanser för att förbättra integrationen genom att få fler att snabbare lära sig svenska. Och då kan jag ändå ha missat något exempel.

Gemensamt är att de adresserar stora samhällsproblem genom att under en tidsbegränsad period anslå mellan 10 och 100 miljoner kronor per år. Tillräckligt för att verka handlingskraftigt och ändå få plats i budgeten. Men otillräckligt för att förändra de grundläggande strukturerna!

Förstå mig rätt. Projekten i sig behöver inte vara fel. Och det är inget typiskt för borgerliga regeringen - den socialdemokratiska gjorde det lika ofta.

Mitt problem är att de gång efter annan lyckas få det att framstå som om att de tar itu med problemet när projekten snarare är ett symptom på motsatsen.

Den självförstörande DVD:n är här

För ett par dagar sedan kom nyheten att den självförstörande DVD:n snart är här. Tanken är att man ska slippa gå tillbaka med hyrfilmen till butiken. I mitt umgänge väckte det två kommentarer;
1. Ännu en slit och släng-pryl. Borde vi inte bort från det där om vi ska leva någorlunda miljövänligt?
2. Är inte hyr-dvd så 90-tal? Är det inte bättre att ladda ner?

Jag håller med om båda men är ändå beredd att acceptera den självförstörande dvd:n på ett villkor - Det måste ryka om dvd:n när den förstörs (alla ni som sett Mission impossible (tv-serien) vet vad jag menar).

Det har varit en stund sedan - men nu kommer första gästbloggaren...

..som idag är ett av Visingsös många rådjur;
Först vill jag tacka för den unika möjligheten att blogga (tror mig vara första rådjuret på nätet). Såvitt jag förstått det ska en blogg handla om dagens händelser och det kanske inte finns så mycket att säga om det. Det har regnat en hel del och varit lite solsken. Jag har sprungit runt i skogen och ätit lite grann...

Men vänta i kväll hände en lite udda sak. Jag var ute och sprang på den vanliga skogsrundan när en av de där, vad heter de nu igen - just det människorna, kom springande. Han såg väl ut att inte vara så där helt i toppskick (det är ju inte underligt med tanke på hur mycket de dricker och äter på sommaren) det var mycket flås och stön. Och kanske var det därför som han kom så nära. Jag brukar ju lätt bli lite blyg när människor visar mig allt för stort intresse. Men den här killen verkade nästan apatisk i sitt flåsande så där fanns ingen anledning för mig att springa iväg. Jag stannade kvar och betraktade detta spännande skogsfenomen. Till slut var vi cirka 3 meter från varandra.

Så det är ett tips till alla mina rådjurskompisar där ute -vill ni titta närmare på människorna så välj ut en tillräckligt otränad.

Med det vill jag tacka Martin (som enligt egen uppgift varit ute och sprungit - men vägrar kommentera sin form) för utrymmet.

Herr/fru Rådjur

I stället för Mona Sahlin - Oskarshamn

Ett aningen för långt (men bra) besök på Gränna vårdcentral med Tobias och ett sååå segt vägarbete stoppade mina planer att lyssna till Mona Sahlin i Almedalen.

I stället blev det 33 kronor i billigare biljetter (tack Destination Gotland för den storslagna rabatten) och sex (6) timmar i Oskarshamn.
Hur spenderar man då dessa?

Jagade initialt pizzeria och etanolmack. Båda var dock överraskande svåra att finna.

Därefter vidtog shopping och då främst på Domus (jo, det heter fortfarande så). Där saluförde man utöver garn, parfym och cykeldäck även Coops egna skor och en walkman för kassett (dock tycktes 445 kronor som en tveksam investering med tanke på att de inte sålde några musikkassetter).

Därifrån bar det till biblioteket för att ta del av tidningar och tidskrifter. Först möttes man av de mest populära tidskrifterna som blan Oskarshamnarna verkade vara motortidskrifter (7 av 12). Dessa verkar dock mycket efterfrågade eftersom de var försedda med små hänglås.

I entren kunde man så avslutningsvis se det lokala kulturlivet denna kväll. Allsång och stadsvandring för 50:- (det är antagligen icke-smålänningar på plats)

Och då började det bli dags att bege sig mot färjan.

Allt detta kan naturligtvis låta aningen raljant mot Oskarshamn. Det är inte alls meningen. Tvärtom var det på många sätt ett kärt återseende. Jag kände igen många delar från det Gislaved jag växte upp i (även om Domus sedan länge är utbytt mot ett oräkneligt antal Coop).
Det starkt socialdemokratiskt influerade samhället med de starka institutionerna som skulle svara för medborgarnas välfärd och service.

Men idag föredrar jag att köpa hemelektroniken i en butik som specialiserat sig på det. Idag kändes det så annorlunda med Domus.

Och kanske är det så även med välfärden- att socialdemokratin mer måste individualisera och möta människors behov utifrån deras behov och i den form de önskar snarare än i form av de institutioner som var lämpliga när välfärdssamhället skulle organiseras.

Men nu ser jag fram emot 3 timmar egen tid av film, läsande och vacker skärgård. Och så småningom Gotland!

Regn

I den numera allomfattande bloggkategorin "vad göra när det regnar" bidrar jag härmed lite med mina erfarenheter.
Två små barn kräver ju mer kreativitet än den bok, dator och film som jag skulle satt mig med. Så här kommer listan efter 4 dagars kompat regn;
*4 olika hus med ALLA i huset befintliga prylar som kan definieras som leksaker (ficklampor och mangel ligger högt på listan)
*Bullbak (men vad gör man av alla bullar när man väl bakat?)
*Spontant icke-planerat Danmarksbesök
*Ny TV med nya barnkanaler
*Skattjakt
*Skriva menyer samt vad som ska finnas på restaurang/Legomuseum
*Äventyrsland i Halmstad (det regnade bara lite)
*Låtsasköra alla bilar som finns i familjen (och lära sig var vindrutetorkaren finns)
*Måla tavlor med oljefärg
*Plaska i pölar (lite)
*Köpa godis i godisflygplanet (Jodå, det finns ett E4:an avfart 73)
*mm

Och barnen verkar faktiskt riktigt nöjda

Själv har jag faktiskt sett en och annan film och känner mig rätt nöjd med det.

Tekniken skoja med mig aprilo..

Ja - antingen är jag så extremt intresserad av kristdemokraternas motstånd mot homosexuella så att jag skriver i princip samma inlägg två gånger - eller så skojar tekniken med mig. Försökte blogga inlägget från telefonen minst tre gånger var övertygad om att inget gick fram och lyckades efter typ tre försök blogga via datorns mobiluppkoppling. Trodde att inget gick fram (var för ett ögonblick övertygad om att kd hade vissa kontakter uppåt som censurerade obehagliga inlägg) men till slut var två inlägg ute - så kan det gå.

Homosexuella ska enligt Kd förbjudas ge blod!

Rapporteringen om kds riksting har nästan uteslutande handlat om abortfrågan. Det var naturligtvis inte vad kd-ledningen önskade men kanske hade det fördelen att en del av de vanligen mer eller mindre homofoba besluten hamnar i bakgrunden.

Enligt ett TT-telegram vill rikstinget förbjuda homosexuella att ge blod. Förlåt en okunnig men vad är orsaken? Vad smittar homosexuellt blod? Eftersom jag antar att allt blod som ges kontrolleras vad gäller sjukdomar så återstår väl bara att det skulle vara själva läggningen som smittar via blod. Eller vad finns det för skäl - kanske någon kristdemokrat kan förklara?

Blodbrist, kd och homosexuella

Kd fick nästan bara uppmärksamhet på sin abortstrid från rikstinget. Det var kanske inte vad partiledningen hade hoppats på men när man ser vad det skymde så kanske det inte är så udda. Enligt ett TT-telegram som jag läste ville man förbjuda homosexuella att ge blod. Kan inte själv frågan (ett dåligt samvete som borde dövas) men förutsätter att blodgivare kontrolleras utifrån eventuella sjukdomar som kan spridas och allmän lämplighet - så det borde ju inte vara ett hinder mot just homosexuella.
Återstår alltså att de tror att homosexualiteten kan spridas via blodet - eller? Kanske någon kristdemokrat kan förklara?

Men det lite ruskiga tycks ju vara att vi har en socialminister som ska föra en politik för färre blodgivare när vi har brist på blod och blodgivare...

Nostalgi, del 2

Är nu hemma hos min far i Skåne (och ja det regnar - hela tiden och massivt). Här påminns man återigen om saker från förr. Klockan på vägen som slår 11 gånger klockan 23.00 - högt och ljudligt.
Därtill när nu den första euforin över att kunna koppla upp sig med Tyresö kommuns mobila lösningar så minns man också hur långsamt det kunde gå på nätet innan bredbandet

Nostalgi

Är hos min mamma på landet och tillsammans med barnen har jag just upptäckt den nyrenoverade LP-spelaren modell 1975. På den spelar vi just nu den fula ankungen med tillhörande sagobok och rikligt med knaster.

PS för er som läste inlägget nedan om elak far så kan jag rapportera att jag gav med mig - tog en en-minutersstrid klädde på sonen och hade tokkul på Naturhistoriska...